Jag vet vem jag är, när jag är hos dig

Rengndropparna slår mot fönsterblecket. Snön faller. Det är tyst, du gick precis och la dig. Jag kan aldrig sova längre, så jag sitter uppe och funderar, filosoferar och längtar. Jag brukade vara orolig. Rädd för att gå fel. Misslyckad för att jag inte fortsätter min utbildning. Eller bara missförstådd. Inte idag. Inte ikväll. Inte igen.

Jag är glad för att jag vågar släppa allt det där som under många år har plågat mig mer, än vad jag fått ut av det. Det är inte rätt, jag ska inte behöva känna så. Ingenting är värt det. Jag ger inte upp. Jag slår mig fri. Det är den känslan jag är ute efter. Jag är inte orolig på samma sätt längre. Jag behöver inte prestera perfekta reslutat. Jag behöver bara leva fullt ut och det är precis vad jag ska göra. Jag vet att jag kommer hitta nya vägar att gå på och jag kommer vandra dem med dig. Hand i hand. Det betyder allt för mig.



PS.  Jag skulle aldrig lämna mitt älskade skrivblock här hemma. Så ni får följa med mig, vart jag än hamnar. Bara så ni vet.

Kommentarer
Från; Linda

Det glädjer mig att höra.

2010-04-22 / 09:35:09
URL: http://somlinda.blogg.se/
Från; Frida

vädligt fint skrivet måste jag säga :)

2010-04-22 / 18:07:14
URL: http://phbyfr.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback