Den spanska vardagen börjar etsa sig fast i mig. Jag förundras varje dag över hur naturligt det känns att vara här. Att ett annat land kan kännas så hemma. Det trodde jag inte innan vi åkte. Jag tror att mina ögon har fått en annan lyster sedan vi kom hit och ett på nytt fött leende visar sig allt oftare.

De senaste veckorna har jag lyckas förtränga en hel del måsten och vi-tar-det-som-det-kommer-metaliteten är en del av livet här. Men jag har insett att det väntar måsten även för min del den här hösten och att jag också måste ställa in mig för skolstart. Fast på distans. Igår var jag duktig och tog tag i en gammal uppgift som legat och skräpat och klickade hem ett drös kurslitteratur. Nackdelen med att läsa litteraturkurser är att man behöver så fruktansvärt många böcker. Men det mesta är skönlitterärt, så jag ska inte klaga.

Imorgon ska jag fortsätta ta igen missade poäng och försöka komma i fas, så att jag kan börja om på ny kula på torsdag. I övrigt är jag riktigt nöjd med valet av kurser inför hösten (Samtida lyrik och prosa, Kultur och samhälle i Spanien samt Film och litteratur). Jag tror att det kan bli riktigt spännande och lärorikt för än gångs skull. Peppar.

Idag har vi sprungit runt i butiker. Jag hittade en del fint men avundas er där hemma som kan köpa höstkläder redan nu. Jag börjar bli lite trött på att gå omkring i samma slitna jeansshorts. Jag hade gärna svept in mig i en stickad tröja om kvällarna. Men jag antar att hösten kommer till mig med så småningom. Tills dess ska jag försöka ta vara på solstrålarna och dansa runt i mina nyinköpta sommarklänningar ett tag till.