Ett år har gått
Draft: Aug. 12, 2009:
Tonårsbeskymmer, operfekthet
finnar som sminkades över
med alldeles för mycket puder
obemärkt trodde du
medan världen skrattade åt kanterna.
Draft: Nov. 6, 2009:
Jag tynar bort
sakta men säkert rinner livet av mig
ner på linoliummattan
den du spillde kaffe på förra måndagen
och fläckarna gick aldrig bort
Draft: Jan. 20, 2010:
jag försöker andas i samma takt som du
men jag tappar andan alldeles för fort
för du andas så långsamt
du sov så fint....
jag skulle kvävas i ditt andrum
Draft: Jan. 26, 2010:
när dagarna inte längre hade några namn
försvann du tusentals andetag bort
de alldeles för få timmarna som gått
visade allt jag behövde se
för att förstå att sånna som du
inte hör hemma i stora hjärtan
ord för stora för din kropp
skulle aldrig någonsin
yttras från din tysta mun
men just då var jag för naiv för att förstå
att ditt hat grundades av kärlek
Utkast: Feb. 9, 2010:
Dagarna har förlorat sina namn, det spelar ingen roll om det är tisdag eller fredag alla dagarna är lika svarta. Med undantag för vissa dagar som är mörkgrå. Jag borde inte stanna kvar här. I ett känslokaos som bara blir svårare att ta sig ur för varje dag som går. Världen är för komplicerad för mig. Det går inte att förstå sig på mig. Du har försökt i många år.
Det var en gång du fick mig att må bra, men nu när du inte längre kan det, vad är meningen med allt? Det vore lättare att ge upp. Du borde hålla på med musiken, det finns så mycket som du borde göra. som du inte gör... Jag trodde en gång att kärleken skulle övervinna allt, men det finns ingen kärlek som är så stark.
Draft: Maj. 12, 2010:
Därför har jag valt att lämna allt som det är och börja om på nytt. Jag är en av dem som tvivlar på det mesta. På min egen förmåga. På mina drömmar. Jag tror jag behöver distans till allt. Se saker och ting ur nya synvinklar och laga mig själv.
De flesta skulle nog kalla mig, blyg, ointressant och osäker. Jag skulle vilja skaka på huvudet, men jag nickar instämmande. Thats me.
Jag ska ordna upp allt i sinom tid. Eller så löser sig allt med tiden. Tiden fnns fortfarande och jag insåg idag att jag inte har bråttom någonstans. Livet kan stå still ibland och jag trivs med det också. Men just nu känner jag för att se mig omkring ute i världen. Jag vill inte vänta med det. Och dagarna tickar framåt.
Draft: Maj. 15, 2010:
Jag önskar att jag hade någon som kunde förklara för mig.
Draft: Jun. 1, 2010:
Jag känner mig värdelös. På alla sätt.
Allt känns hopplöst, inte ens vädret kan få mig på bättre humör.
Och jag känner mig tjock och ful.
Jag orkar inte. Jag är trött. Jag är ledsen.
Jag behöver ingen sympati. Jag lovar.
Draft: Jun. 12, 2010:
Jag förstår inte hur mycket ångest det kan få plats i en sådan liten kropp.
Jag förstår inte varför jag inte kan.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att förstå.
Jag förstår inte varför mina ögon skulle slockna.
Men det spelar ingen roll längre...
Känner igen i det du skrev "12 maj, 2010".
Måste också få skriva att jag verkligen fastnat för din blogg, jätte bra! :)
Wow, du e modig och kommer säkerligen att na dina drömmars mal. Du är generös och der kommer att ge dig massor tillbaka! Grattis det kommer att ge dig massor i Livet!!!!
Tack så mycket!
Att länka din blogg kändes som en självklarhet och nästan som ett ansvar. Få orkar faktiskt läsa inlägg, det verkar som att de flesta mest ögnar igenom några rader och väljer att titta på foton istället. Jag gillar dina ord, ditt sätt att skriva är inspirerande och ska folk någon gång börja LÄSA bloggar, kan de lika gärna få något fint :)
Absolut, ibland känns det som att man ska hålla sig till att enbart publicera foton. Men å andra sidan skulle det inte vara jag och då kan jag lika gärna ta bort hela bloggen. Jag hoppas fortfarande på att det ska vända någon dag!
Förresten är jag urusel på att kommentera din blogg även om jag läser. Ibland känns orden så överflödiga liksom. Eller bara för små för en sån stor text. Om du fattar vad jag menar?
Dina rader kryper in under skinnet på mig. Som alltid.
Jag vill veta mer om eran resa. Hur ni tänkt, vad ni är på väg och så. Nyfiken. Och du får en knuff ifrån "semester-inlägg" ;)
Jag hoppas du och din själ finner den lycka ni förstjänar gumman:)
Jag är helt kär i din blogg nu. Du skiver så otroligt vackert och beskrivande och fint. Det kryper liksom in under skinnet på en som en ovanstående sa. Man blir rörd. Man förstår. Det är fint att du skriver om "riktiga" saker och inte bara en massa strunt som det lätt blir.
Och det ser ju helt otroligt fint ut i barcelona, hur länge ska ni stanna?:)
jag finner inte riktigt ord, men detta inlägg var otroligt fint.
åååh, du er så fin og så vakker i dine ord. jeg elsker din blogg, ELSKER den.
ida, så otroligt fint, vad ska man säga? hoppas allt reder upp sig till slut, vilket det kommer att göra :)
Precis som du skrev är det motivationshöjande att börja om på en ny kula, så jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången :) Som sagt, det känns skönt att vara "tillbaka".
Kram, vännen!
dina ord är så fina.
grattis, åhh du är så bra på att skriva eller uttrycka känslor, du borde bli författare! tusen kramar!
Du broderar med känslor och ord..
Sjukt inspirerande blogg! :)
Älskar ditt sätt att skriva men samtidigt sätta färg på orden genom de solklara bilderna!
Ciao!
Wow, du är fantastisk! :) Jag är också en poet, men inte ens hälften så bra som du är! Jag älskar hur du uttrycker dig i ord som kan betyda mer, men ändå bara en sak :)
dina texter är fantastiska. skriv en bok. jag lovar, jag köper den.