Jag frågar mig själv, varför jag låter bloggen stå tom hela tiden. Och ärligt talat så finns det inget svar. En ny design har legat uppe i några dagar. Tanken var en nystart. Men någonstans kom jag av mig. Igen.

Det har varit omtumlande att komma hem och se hur det mesta är sig likt. Hur allting flyter på. Bara sådär. Enkelt. Som om de flesta här lever efter en orubblig mall. Imorgon återvänder jag till sydligare breddgrader med ett lättare hjärta. Men med en större saknad till det som faktiskt betyder någonting.

Jag kan knappt hålla ögonlocken öppna. Så det blir väl en typisk svensk afton framför teven. Efter ett fyra månaders teveuppehåll. När jag kommer hem, ska jag försöka sparka igång den här karusellen igen. Vi ses då.