Här sitter jag i ett uppvärmt hus och tittar ut på snötäckta tak och adventsljusstakar samtidigt som ljuset sakta men säkert försvinner. Jag måste erkänna att det är någonting speciellt med Sverige såhär års, som inget annat land kan slå. Vi landade i snöfall och när vi klev av flygplanet knastrade snön under fötterna. Under bilfärden hem satt jag som fastklistrad och studerade den snöbeklädda landsbygden i skenet från ljusslingor och fönsterstjärnor. Det var sagolikt.

Jag hade glömt bort hur det känns. Med kylan mot huden, minusgraderna, snön under fötterna, julmyset, skenet från fönstren, smaken av pepparkakor och lussekatter, frostbeklädda landskap, värmen innomhus och mörkret. Det känns fint att vara hemma och få uppleva lite julstämmning och vinterland innan vi åker tillbaka. Det kommer alltid att finnas någonting vackert med att komma hem. Om så bara för en stund.

...

Jag förstod nog aldrig att det skulle kännas så naturligt. Som om ingenting hade hänt. Att sitta tillsammans mitt i natten och dricka vin på golvet, med tindrande stearinljus och musiken som hör till. Jag ska aldrig mer tvivla på det här. För det är större än vänskap. Det är kärlek.