Nattlinnet föll till golvet. Vitt och spetsigt. Oskyldigt. Sensuellt. I sängen bland mina vita tvåveckorslakan ligger han inlindad mellan täckena. Hans mörka rufsiga hår mot kudden. Hud överallt. Jag sätter mig på sängkanten och tar hans hand som vilar mot madrassen. Knyter fingrarna och kysser våra sammanflätade händer. I ögonvrån kan jag se hur hans läppar bildar ett leende i det svaga ljuset från nattduksbordet. Natten är på ingång. Jag kryper ner vid din sida, lindar in mina ben i dina och lyssnar till dina andetag som går i otakt och pressar min kropp mot din. Imorgon skulle din sida vara som ett blankt papper. Tomt och obetydligt. Jag skulle återigen vakna ensam och det som hänt ikväll skulle endast vara små minnesfragment ur en dröm.

På golvet ligger en svart strumpa. Alldeles för stor för att vara min egen. Han måste ha glömt den när han i all hast tagit på sig kläderna tidigt imorse. Jag slänger en kort blick på klockan. Tjugo över tio. Det hade inte varit en dröm ändå. Han hade verkligen varit här. Kysst mig i nacken och smekt mig längst ryggraden. Jag ville inte kliva ur sängen. Kökets ensamhet, tomma kylskåp och kritvita väggar känns som ett slag i ansiktet. Det är ingenting jag vill möta en lördagsmorgon, efter en passionerad natt. Nybakat bröd, en röst som uttalar mitt namn och viskar god morgon, en smekning på kinden och doften av nybryggt kaffe, skulle vara mer logiskt. Jag slänger motvilligt av mig det varma täcket, som fortfarande har en klen lukt av raklödder och sätter mig på sängkanten. Nedanför sängen står mina tofflor och där bredvid ligger mitt spröda nattlinne och påminner mig åter igen om natten.

"

Jag satt och skrev hela eftermiddagen och kvällen igår. Fastnade totalt. Jag älskar att skapa karaktärer, hitta på historier om männsikor, leka med deras känslor, para ihop den och den. Varför gör jag inte det oftare? Det känns lite som att jag har gömt mitt riktiga jag bakom en massa fotografier och dikter, fast mitt egentliga jag skriver långa berättelser och har författardrömmar. Det var så allting började, från början. Jag skrev historier, hela tiden. Jag har verkligen alltid älskat att skriva. Fotona och dikterna är bara någonting som blev till i och med bloggen. Det är inte min stora passion. Även om jag gillar det också...