Ikväll kommer familj och vänner hit på hejdå-kalas. Vi bjuder på potatisgratäng, sallad, rödvinssås och cheesecake. Grillen står laddad. Vinet ligger i kylen och solen tittar fram bakom molnen. Jag tror inte att det kan bli så mycket bättre.

Allt snurrar just nu. Idag har vi kört flyttlass och fixat i lägenheten (allt förutom det jobbigaste; flyttstädning). Nu ligger jag i sängen med stripigt, blött hår och vaggas lugn av Melissas melodier. Jag känner mig skakig i hela kroppen och det sticker i fingrarna. Det har varit en jobbig dag. Dessutom har jag sovit alldeles för lite den här veckan. Hård bäddsoffa och ryggont kanske inte det bästa för en god sömn. Men nu har vi i alla fall bytt ut den hårda bäddsoffan i gästrummet mot en riktig säng, så jag hoppas verkligen jag kan somna ikväll. Nu ska jag koka en kopp te och lägga mig och läsa en stund.

Tänk när vi sitter bredvid varandra uppe i rymden, med en kitlande känsla i magen och ett moln av svävande tankar innanför hårsvallet. Jag har inte haft tid att tänka på det. Ibland saknar jag att ha tid till att bara ligga och filosofera. Om allt och inget. Om hur jag vill att bokomslaget till min bok ska se ut eller på nya fotoidéer eller på stora livsfrågor eller framtidsdrömma om hus med stora fönster och ateljeér. Det fina med att drömma är att ingenting är för stort.

Jag vill bara sitta på det där flygplanet nu och känna hur stressen rinner av mig och känna mig färdig med första halvan av 2010. För nu börjar någonting nytt. En ny resa. Ett nytt kärleksbrev. Jag vet inte vad som kommer att ske, men det finns någonting vackert i att inte veta. Att ta en dag i taget och se hur allt utvecklas. Jag hoppas på att få mer tid till skrivandet och finna inspiration och nya vackra platser att fotografera. Jag hoppas på att finna mer glöd till skolan. Jag hoppas på fler lugna stunder, med en bok i handen, ett block och en penna, musik i bakgrunden eller bara ligga i min ensamhet och filosofera om allt och inget. Precis så vill jag ha det.

En plats i solen har spelats i lp-spelaren under morgonen. Jag gillar känslan, av allt gammalt. Igår kväll satt vi uppe halva natten och spelade ett Monopol från femtiotalet och gissa vem som fick revansch? Nu har vi precis ätit pannkakor till lunch och nu funderar jag på nästa steg. Jag tror vädergudarna försöker tala om för mig att det är en perfekt pluggdag idag. Mulet. Men jag vet inte. Jag känner mig handlingsförlamad så fort jag tänker på det. Jag önskar mig en gnutta själdisciplin och ett bättre läshuvud, tack. Ja, vi får väl se om jag får någonting gjort, helt enkelt.

När det blir för mycket för mig, stänger jag av.
Jag kan ligga en hel dag och bara stirra in i väggen.
Igår var en sådan dag.



Nu ligger jag i gästrummet hemma hos svärföräldrarna och lyssnar på regndroppar med ett vidöppet fönster. Här ska vi bo tills vi åker till Barcelona. Tio dagar kvar nu. Det känns surrealistiskt. Idag har vi hunnit med en hel del viktiga saker. Packat flyttkartonger. Sorterat kläder. Diskat. Flyttat hit och kört kartonger. Men listan är fortfarande milalång och jag har en stor klump i magen. Hur ska jag hinna allt på tio dagar? Nu blir det kvällste och en macka.

Jag hittar inte orden idag. Delete har redan använts alldeles för flitigt känner jag. "Kom igen nu, Ida, hur svårt kan det vara?" Svaret är att det kan vara riktigt svårt att få till det, så som jag vill ha det... Men jag antar att det bara är jag, som vanligt.

Jag är inte så mycket för det här vanliga, regular blogginläggen, rösta på min nellysko, var med i min tävling, det här har jag gjort idag, det här har jag shoppat idag, titta på det här youtubeklippet eller titta vad som kom med posten idag. Det blir för min del väldigt, väldigt tråkigt och får mig att skaka på huvudet och vandra vidare. Jag är mer för djupa, känslosamma blogginlägg som sätter spår i männsikor. Så släng bort den där ytligheten och tillsätt lite mer känsla i det hela. Det är bara min åsikt, men alla är vi olika.

Nu blev det här inlägget inte alls som jag hade tänkt mig. Men det är väl så det är ibland. Det är ändå inte särskilt intressant att lyssna på hur det går med flytten eller hur långt det är kvar tills vi lämnar Sverige. Jag tar det vid ett annat tillfälle istället. So long.

Jag önskar att jag kunde hitta rätt ord för att förklara den där känslan. Som jag befinner mig i just nu. Senare håller du min hand i din och jag behöver inte längre några ord. För den där känslan är större än alla ord i hela världen. När du sjunger faller alla bitar på plats. Att vi är på väg någonstans.

Tänk om de mörka molnen som just nu håller på att segla in över stan, kunde tappa lite regn. Åska och blixtra lite. För min skull.

...

Det finns ord som ingen orkar läsa. Människor som ingen ser. Det finns meningar du aldrig skulle förstå. Tänk hur många liv som finns runt omkring oss. Med hopp och drömmar. Brustna hjärtan och sorgliga livsöden. Familjeglädje. Familjesorg. I den här stan hälsar man inte på nån. Man vandrar vidare och skapar sina egna drömmar. Ignorerar. Hoppas. Och faller. Då och då. Jag skulle vilja veta mer om dig, dig och dig.

...

1. Skapa en diktbok med fotografier 2. Flyga luftballong 3. Skriva en roman 4. Lära mig spela gitarr
5. Upptäcka nya spännande platser och lära mig nya språk 6. Se dig spela live på en scen.

...

(Den här bloggen skulle verkligen behöva en ny design)

Det är kvav och dammig luft här inne. Vi började för några timmar sedan med projekt, sortera kläder och packa flyttkartonger. Hela badrummsgolvet är fullt med tvätt, men resten har sorterats i spara, Myrorna och ta med-högar. En kartong har packats med böcker och vi har fyllt en hel svart sopsäck med skräp. Så det går framåt. Sakta men säkert.

Ytterdörren står vidöppen och Jonathan har dammsugit klart. Så förhoppningsvis finns det ny luft här inne snart. Annars har vi promenerat i två timmar fram och tillbaka till Framnäs i blåsten. Och ätit glass och druckit kaffe hemma hos svärföräldrarna. En mysig söndag, helt enkelt. Imorgon är det dags att starta projekt, strukturera-och-börja-skriva-paper-uppgift till skolan. Och fortsätta packa flyttlådor.

Nu ska jag dricka en kopp te. Godnatt.

 

Saker jag borde göra:

1. Packa flyttlådor 2. Plugga 3. Gå till Apoteket 4. Städa i lägenheten 5. Motionera

 

Saker jag vill göra:

1. Ingenting

2. Lyssna på passagerare på repeat

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lycklig när Kent släppte svalorna på konserten ikväll samtidigt som de drog igång mannen med den vita hatten. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte uppskattade regnet. För det var fantstiskt. Kanske skulle jag ljuga om jag sa att inte vinet hade någonting med saken att göra. Men med helt genomblöta kläder hoppade jag och sjöng med i alla låtar och plockade blöta svalor som just nu ligger på tork på köksbordet. Det var fantstiskt helt enkelt. Jag lovar. Regn är vackert och jag skulle göra om det hundra gånger om...

Vaknar till pianomelodier från nedervåningen.
Frukost klockan tio med sjöutsikt.
Ligger i sängen på rummet och lyssnar på regnsmatter med öppet fönster.
Försöker somna om, men lyckas inte.
Redigerar bilder från konserten.



Lyssnar på Tänk om jag ångrar mig
och En plats i solen på repeat.
(Bara för att det är den enda musik jag har på datorn)

Sjunger högt ur Winnerbäcks sångbok.
Fotar stämmningsbilder på allt möjligt. Bara för att kunna minnas.



Åker till Konsum och köper frukt.
Ligger i soffan och läser en stund.
Skriver mina första rader innanför en röd pärm.
Dricker tekopp efter tekopp.



Går ut i regnet och fotar under ett paraply.



Badar en stund när solen tittar fram.
Dricker kaffe och äter en bulle.
Tittar på det fina ljuset som sipprar in genom gardinerna.
Spelar Monopol tills klockan slår tolv.
(Jag förlorade stort)

Ps. Ikväll blir det Kent i Eskilstuna. En musikvecka att minnas, skulle jag tro.

Jag sitter ute på en ljugarbänk förtio mil sydväst om Västerås. I ett litet samhälle som heter Ed. Vi har sprungit runt i kvarteret för att hitta en duglig internetuppkoppling att tjuva. Runt omkring mig har jag ett stim av knott och solen som tittade fram en liten stund nu på kvällen håller på att sjunka borta i fjärran. Igår kväll var vi i Grebbestad för att se herr Winnerbäck och Melissa Horn på scen. De var fantastiska. På all sätt. Det var bara några jobbiga jävlar i publiken som störde stämmningen lite.

På vägen tillbaka stoppade vi i Strömstad för att säga hej till Amanda. Vi åt en varsin hamburgare och pratade till sena natten. När vi sen kom tillbaka till pensionatet somnade vi på två röda. Jag har massvis med bilder på lager, så jag dyker sannerligen upp snart igen. More to come.

Idag kom äntligen min nya skönhet. Min alldeles egna macbook. Jag bara älskar den. Vi kommer nog kunna göra underverk tillsammans. Annars har jag varit lite low de senaste dagarna. Jag tror det har varit mina hormoner som spökat. Värmen kanske också kan ha någonting med det att göra. Regnet håller sig fortfarande undan. Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i.

Tidigare idag har jag förlorat mig i böcker, badat från en brygga och solat. Det går inte att göra så mycket annat när det är så varmt. På sena kvällen tog jag mig iväg på en liten joggingtur, för att rensa tankarna. Jag kände att jag behövde en stund för mig själv och det var verkligen en kick för själförtroendet. Jag skulle nog må bra av lite fler ensamtimmar.

Imorgon åker vi iväg på en liten minisemester till Västkusten. Winnerbäcks sommarturné i Grebbestad är huvudmålet. Annars tänkte vi bara andas lite ny luft och vara ensamma en stund.

Jag har kommit några sidor längre in i Törnrosdalen och jag börjar närma mig Katlagrottan. Det är både roligt och intressant att läsa Astrid Lindgren igen. Dessutom kom jag på ett bra ämne till min paper-uppgift och insåg att jag kanske kan hinna ändå. Till den femte.

Jonathan och min syster har bakat cheesecake här idag, med lemon curd och ett lager jordgubbar på toppen. Så den får följa med ut. Antagligen blir det några glas vin också. På en filt, bland tusentals andra åskådare som är ute för att titta på gamla Cadillac, Pontiac och Mustanger som glider förbi. Själv är jag mer intresserad av mitt fina sällskap, vinet och cheesecaken. Avgaser är inte riktigt min grej, men det kan nog bli bra ändå.

Jag känner mig lite ur fokus idag. Som att jag börjar tappa greppet om saker. Jag halkar efter. Igår strukturerade jag lite bland sommarkurslitteraturen och insåg att det inte är så långt kvar till den femte augusti. Tick, tack, tick, tack.

Igår köpte jag ett nytt skrivblock, med blanka blad. Som ska fyllas med långa rader om livet. Iaktagelser, små dikter, idéer och andra tankar och funderingar. Jag älskar nya block, det känns alltid som en ny början...

Kvällen avslutade vi med ett biobesök. Jonathan kom fram till mig i soffan när jag låg och läste:
"Älskling, halv tio, vill du gå på Eclipse då?"
"Jaaa", svarade jag med ett leende på läpparna.
Jag hade hoppats på att bli mer berörd, men det var en mysig kväll och det var allt jag behövde.

Den här morgonen är det Melissa Horn som sprider sitt lugn över lägenheten. Vi kom hem igår. Jag längtar fortfrande efter en dag med regn. Jag har precis druckit upp eftermiddagskaffet och klickat hem en ny dator. Internetshopping är livsfarligt. Men nu har jag snart en alldeles egen liten macbook tretton tum.

Den här helgen är staden full av vrålåk som dunkar fram längst gatorna. 50-tals-musik, öl, skrik, raggare och folkmassor. Jag är inte särskilt sugen. Men jag är inte den som klagar, när staden äntligen lever upp. Även om jag skulle uppskatta lugnet för en stund. Allting händer så nära inpå nu för tiden. Men det är väl det som kallas sommar.

Du är lite som jag
mer som du
och tillsammans är vi förlorarna
som övervinner allt.

(...)

Efter en tvåtimmars bilfärd genom brukssamhällen, djupa barrskogar, älvar och bergstoppar har vi änlänt till Hägers sommarstuga. Här kommer vi tillbringa de närmste dagarna tillsammans med Sara och Häger. Efter ett kvällsdopp i det klaraste sjövatten någonsin, kokade vi mannagrynsgröt, bäddat sängarna och packat upp våra saker. Nu har vi fått igång internet och jag får äntligen chansen att redigera lite bilder och skriva lägesrapport.

Jag ser fram emot en veckas avkoppling med kortspel, tedrickande, bad, vinkvällar, långa nätter, solnedgångar vid vattnet, promenader, grillning, strandläsning, spelkvällar, långa frukostar och allt sånt där mysigt. Om jag känner mig rätt kommer jag smyga in här lite då och då och försöka sätta ord på mina minnen.

Idag har jag äntligen bråkat klart med tre och jag gick därifrån med en ny telefon och ett tacktack. Min hud har fått en brunare nyans idag, jag har ätit vattenmelon på en brygga och simmat. Jag har dessutom kommit några sidor längre i en av mina chic lit-romaner. Trots en framsida med rosa rubrik och kanintofflor. Det är lätt att flyta med i ytligheten. Sen om jag gillar det, är en annan sak.

Nu spenderar jag min tid hemma hos mamma. En film står på på teven. Glassen är uppäten och maten blev god. Balkongdörren står öppen och jag har precis plöjt några sidor till i gungstolen. Nu känner jag mig lagom utslagen, samtidigt som huvudet börjar vakna till liv i takt med att temperaturen sjunker. Senare blir det en kvällspromenad med världens bästa i öronen.

Jag älskar natten. Träden gungar stilla i vinden och värmen håller fortfarande i sig. Riktiga sommarnätter. Helt enkelt. Jag njuter av trädens, stilla prasslande och skriver ner mina rader utomhus. Vi har precis tittat klart på New moon och orden börjar trilla ur mig. Det är som det brukar. Jag vet bara aldrig riktigt hur jag ska börja.

Grannen kom förbi och böt några ord. Jag nickar mest. Det är mycket prat om lägenheterna här, om att de ska säljas. Det kom lägligt, med tanke på att vi ändå tänkte flytta. Livet blir finare för varje dag som går. Jag möter nya dagar med ett leende på läpparna. Jag vaknar bredvid en varm kropp och utvilade ögon, av att en solstråle letat sig in mellan persiennerna, som för att tala om för mig att en ny dag är här. Det är lätt att glömma bort att vi inte ska stanna ibland.

Nerverna spelar mig ett spratt då och då. Hur ska det gå? Kommer vi hitta någonstans att bo, när vi kommer dit? Hur ser det ut? Hur kommer det gå med språket? Det finns mycket man skulle kunna oroa sig över. Men jag väljer att inte göra det. Jag glömmer bort att längta ibland. Sen slår tanken mig och ett leende smyger sig fram.

De senste dagarna har jag börjat se det fantastiska med Sverige. Jag antar att jag varit för hemmablind, för mitt eget bästa. Idag badade jag i solstrimman från kvällssolen och blickade ut över industristaden med droppande hår. Himlens färger var dova och lilatonade och stadssilluetten, påminde mig om att vi alltid är välkommna tillbaka. När vi är redo.

Jag förstår. Och tänker att allting ordnar sig tillslut. Funkar det inte, kan vi alltid komma tillbaka hit. Right?

Det står vissnade midsommarblommor i vardagsrummsfönstret. En känsla av melankoli ligger som et täcke över mig och den här lägenheten idag. Jag skulle önska mig regn istället för värmebölja just idag. Det kommer sluta med att vi tar bilen till stranden ändå. Jag känner mig själv allt för väl. Ibland.

En trave olästa böcker med dammiga omslag lockar mer. Några timmar planlöst trixande i Photoshop, skulle inte heller vara helt fel. Eller några timmar framför Word. Jag skulle kunna skapa nya dimensioner idag. Bristen på trosor och smutsiga sängkläder försöker intala mig att vi behöver slänga i en tvätt i maskinen. Och tvätten från senast, ligger i högar. Dammråttorna på golvet har nog också någonting att säga. Och flyttlådorna som måste fyllas. Nångång.

Det skulle faktiskt vara skönt med en regnig dag, sådär mitt i allt. Jag behöver känslan av att kunna göra ingenting. Det finns en viss ångest i solsken. Ibland. Jag skulle behöva hörlurar och en ipod för att koppla bort världen en stund. Med Kents nya album i öronen som ger mig rysningar i hela kroppen. Då kanske jag skulle klara av en dag i solen.

Det är festivalstämmning i stan. Jag känner aldrig likadant. Idag kände jag mest för att ligga inne och läsa, vilket vi gjorde en bra stund innan vi bestämde oss för att gå till affären och köpa vattenmelon. På vägen ner träffade vi Sandra och Jesper, vi bestämde träff i parken en stund senare. Vi gick hem och slängde ihop en grekisk sallad, packade ner en filt och promenerade iväg igen.

Senare låg vi och kramades och sjöng högt till gamla kentklassiker. Efter det kom vi på att Systembolaget snart stänger, så vi gick dit och köpte lite vin. Halv åtta hängde vi med mamma på en filt vid ån. Vid nio var vi hungriga igen så vi gick och åt på Spicy hot. Nu ligger vi hemma och tänkte titta på Twilight-filmerna och mysa oss igenom natten.