Jag låg och funderade nyss. Ni vet hur jag blir när mörkret faller vid det här laget. Tankarna. Snurrande. Jag lät dig ligga kvar. Du somnade tillslut. Jag tror du hade en jobbig kväll. Dina knän, trappor och flytt är inte alltid en sådan bra kombination. Jag önskar att jag hade somnat på din arm. Men nu väntar jag bara på att du ska gå upp. Jag är trött på att vänta. Men jag vet att det snart är över. Det gör mig lugn. Och smått lycklig. På riktigt.

Mina ord har svårt att hitta rätt nu för tiden. Men det är väl så det är ibland. Men jag gillar inte att lämna dagar utan spår. Jag vill kunna sätt ord på allt. Märka med penna. Men när det är sommarlov och längtan efter någonting större är stor är det svårt att ta andningspauser och faktiskt sätta sig ner och reflektera över vad som faktiskt händer. Här och nu.

Dagar har passerat och ena stunden har jag legat på en filt, solat, badat och grillat ute i naturen. En annan stund har jag suttit på mammas balkong med ett glas rödvin och filat naglarna, en annan dag satt jag på mammas balkong och läste Bröderna Lejonhjärta. Ikväll har jag ätit glass och tittat på film i Linneas säng. Tidigare idag åt vi lunch på Gränden, letat bikini med Sara och fikat på Chicio. Livet händer just nu. Och jag är smått överlycklig.