Våren har vaknat, men drivor i vitt ligger kvar över taken
Jag bläddrade igenom mitt bloggarkiv igår. Igen. Och hittade det här inlägget. Skrivet precis innan det nya året. Det är dags att vakna till liv nu. Våga leva. Våga vara stark. Jag tog första steget igår. Jag har bestämt mig för att försöka prata bort ångesten med någon som förstår. Någon som kan. En form av terapi. För om jag ska våga leva, måste jag börja med att våga må bra. Det kanske låter som en självklarhet, men det är lätt att fastna bakom tryggheten. Bakom muren. I det som faktsikt är orubbligt. Men det är slut med det nu. Från och med nu börjar jag ett nytt kapitel...
Omtanke & styrka.
Solsken och winnerbäck i lurarna för mig med idag :) <3 Känner igen mig litegrann i det du skriver, om att börja våga leva, våga må bra. Det är inte så lätt alla gånger, men precis som du tänker jag försöka, trots allt är man ju egentligen den enda personen som kan förändra ens liv. :)
Bra, det är ett stort steg. Och ett modigt steg! Hoppas det nya kapitlet blir det bästa du någonsin gjort.
Och ja, absolut borde jag dyka upp och spana in vinter-västerås.
<3 !
men åh, låter toppen! börja om. fint skrivet :)
Heja dig! Terapi kan göra underverk! Det är guld värt att ha någon utomstående att prata av sig med!
Jag borde cokså börja våga leva. Har tappat bort mig själv nu i vår bland för mycket plugg och ångest.. Vill bara att studierna skall vara över, vill börja ett nytt kapitel i mitt liv..
Skall bli jätte kul att se dig imorn. Jag tar pendeln som är på centralen strax innan 11 :)
Solsken och Winnerbäck, åh! :)
Det låter fint att starta om och ladda om sådär. Det är viktigt. Och jag håller alla mina tummar som jag har på att du hittar en fin ljus väg att vandra runt på.. :) du är bra och modig! Kram!