Mina ögon är stängda. Jag drömmer. Jag flyger. Jag kan. Jag vill. Jag landar. Jag fladdrar. Du vinkar någonstans långt där borta. Jag skrattar. Jag gråter. Du tröstar och finns där bredvid mig. Jag tappar andan. Sjunker. Ditt leende bleknar. Jag ser inte. Du håller om mig. Jag viskar. Tyst. Du torkar tårar. Vi håller händer. Vi går gatan fram. Det regnar. Och du fäller upp ett stort paraply.

...

Det åskade nyss. Regnade. Vi sprang mellan Galleriorna. Vi klarade oss ganska bra. Jag köpte en klänning som jag antagligen kommer att lämna tillbaka. Nu äter vi godis och vindruvor. Tittar på Talang. Ibland behövs inte mer än en famn och en kopp te. Ibland behöver jag mycket mer än så. Just nu dunkar inte mitt hjärta lika hårt. Jag är lugnare. Det är fredagkväll och jag undrar varför mina dagar är lika tunga som bly. Utan anledning.

...

Det är så mycket som jag vill skriva. Som jag tänkt på hela veckan när internetrutan blinkat tom, nu när jag har chansen är jag lika tom som vita pappersark. Jag skrev i min skrivbok en dag. Men det är en hemlighet.