Små utdrag av det jag skrivit på ikväll.

"När jag sitter på spårvagnen brukar jag alltid andas på fönstret och skriva mitt namn med versaler på rutan. Jag brukar sprida ut lappar med poesi på gatorna, undertecknade med min signatur."

"Jag vandrar oftast ensam med Converse på fötterna (jag har ett par i varje färg), rosetter i håret, tygkasse i handen (kanske en analog kamera också) med en blick som skriker efter uppmärksamhet."

"I hela mitt liv har jag känt mig som en åskådare. Som ett spöke som svävar runt och tittar på medan människorna omkring mig lever sina liv."

"Eftersom att ingen kan se mig, skriker mitt inre efter en litenliten blick, ett hej i förbifarten, ett förhastat vad är klockan? eller vet du vägen? Kanske ett kort ursäkta, i kön på ica eller i bästa fall en smekning över axeln, räcker i de flesta fall för att jag ska känna mig meningsfull en hel dag.
Han fick mig att känna mig meningsfull i ett helt år."

"Staden var ny. Jag var ny. Eller, egentligen var det jag som var ny i en gammal stad. Men staden var ny för mig. Jag gick längst gamla kullerstensgator, över ett övergivet torg."



"Jag vet att jag övervägde att omedelbart lämna stället. En dunkel liten lokal. Tom. Inte särskilt lockande. Skivorna stod nerställda i liknande små flyttkartonger i bokstavsordning på ett avlångt bord som löpte längst hela butiken. Jag stod och bläddrade mellan a och c när han dök upp bakom ett draperi."

"Jag minns hans leende den där första gången. Det var som en pinsam scen ur en kortfilm. En sekvens av lycka. Min lycka."

"”Jag älskar regn”, förklarade jag och lyfte blicken från kartongen med skivor och fastnade framför hans leende. ”Jag hade inget paraply…”"

 

"Jag kommer ihåg att jag var den enda som var genomvåt på spårvagnen hem och att alla tittade på mig. Jag kommer ihåg att jag skrev mitt namn på rutan extra stort och ritade ett hjärta under med datum och allt. Jag älskade regnet från och med den dagen. Jag dansade på gatorna och när jag kom hem skyndade jag mig in för att sätta på cd-skivan. Jag längtade efter musiken. Jag kommer ihåg att jag satt på golvet bredvid stereon hela kvällen och bara lyssnade. Tills jag vaknade morgonen därpå av ljuset som strömmade in genom persiennerna."

 

"”Jag älskar den, jag bara älskar den så himla mycket”, utbrast jag dagen därpå i samma lilla trånga skivbutik mitt framför hans ansikte. ”Den är perfekt!”"

 

Natten är min bästa vän ibland.

Nu ska jag försöka sova lite.

Sov gott.