Jag är helt ensam. Jag sitter och skriver på en ny berättelse. Och ler lite då och då för mig själv. Det är skönt med lugnet, men tysnaden klarar jag mig helst utan. Jag saknar din röst. När du inte är i närheten. Men jag behöver verkligen de här timmarna för mig själv. Nu ska jag lägga mig ner och bara lyssna. På fin musik och drömma mig bort. Under en filt omgiven av levande ljus. Det känns som ett skönt avslut på en jobbig dag. Jag kan bara säga en sak: jag hatar mobilförsäljare. Men jag försöker tröstar mig med att jag antagligen har en ny leksak att leka med imorgon. Puss så länge.