Jag har druckit tekopp efter tekopp ikväll och samlat tankarna. Allting snurrar som en virvelvind. Jag har aldrig längtat bort så mycket tidigare. Aldrig. Jag har fått nya insikter den senaste tiden. Det är inte likt mig att kritisera eller bli upprörd över hur andra männsikor lever sina liv. Men. Jag är så trött på idiottv, politiker, ytliga männsikor, blogghypen och svenssonsvenssonliv. Jag ser saker nu. Saker som jag blundat för tidigare. Jag ser hur mentaliteten förändras, jag ser brinnande ögon slockna och chanser som rinner mellan fingrarna.

 

Jag försöker lära mig av andras misstag och jag har sett hur lite det är som krävs för att allt ska fallera. Alla drömmar. Allt. Jag kan se mina egna drömmar gå upp i rök om nätterna, hur mitt liv förändras till en mardröm. Hur allt jag byggt upp faller ihop som ett instabilt korthus. För livet är skört, tunnt som en spindeltråd och det är lätt att begå misstag. Alldeles för lätt. Tro mig jag vet...

Livet här hemma har ingenting att ge mig för tillfället. Ingenting. Jag känner mig instängd. Jag mår dåligt. Jag ser fler hindrer än möjligheter. Jag ser måsten. Jag hör hur telefonen ringer. Jag kan inte ta befälet över mig själv. Det finns för mycket som distraherar mig. Alla fasta punkter. Den där förbannade tryggheten som gör mig lat och ostrukturerad. Jag förlorar motivationen. Inspirationen. Allt. Jag skulle bli en av alla döda fiskar som följer strömmen om jag stannar. För det är det enda sättet att överleva här.

Jag ser hur kockorna tickar på medan jag stampar på samma punkt. Tiden. Den där tiden. Som kommer och går. Och lämnar spår. Jag har bestämt mig. För att flyga istället för att falla. För att testa mina vingar. Och jag ska göra verklighet av ordet frihet. Jag ska inte längre stå still medan tiden går.