Tjugonde maj

Två fåglar flyger över himlen. Ett flygplan ekar lite längre bort. Världen är gråmulen, men grönskan och sommarkänslorna väger just nu mycket tyngre. En humla svischar förbi. Du och jag sitter med varsin dator, på vår pyttelilla uteplats. Med mina turkosa naglar försöker jag skriva någonting som omvärlden skulle kunna förstå. Men det är svårt att förklara hur det är att vara jag. Jag älskar livet samtidigt som jag hatar det. Jag hatar att sova länge på dagen samtidigt som jag älskar att vara uppe långt in på småtimmarna. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, men det får vara bra så. Förhoppningsvis har jag fotat upp en filmrulle idag. Min första. Jag vet inte om jag vågar framkalla den. Samtidigt är det helt fantastiskt att det går att sitta ute i bara en tunn tröja när klockan snart är nio.


Kommentarer
Från; paula

jag brukar också känna sådär, som att man vill förklara men det liksom inte går. speciellt inte i bloggen på nåt sätt, man vill inte säga för mycket. förresten gillar jag din blogg väldigt mycket!

2010-05-28 / 19:13:34
URL: http://peaceoutpeople.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback