Den här veckan har präglats av ett lite lugnare tempo. Det har inte blivit lika många vinglas, sena kvällar och barmys. Men dagarna har gått hand i hand och vilken dag som är vilken är irrelevant. Istället har det blivit fler hemmakvällar, middagar och ikväll har jag smuttat på ett glas rödvin, ätit en bit mörkchoklad och vilat mot din axel framför Ensemble, C'est tout. Nu ska vi koka soppa trots att klockan närmar sig elva på kvällen.



I onsdags satt vi i parken och åt nötter, jag fotade min drömfångare och efter katalanska kursen blev det ett glas rosévin och en kanna te på en bar. I torsdags fyllde min käraste år, vi åt tårta på ett café, älskade mitt på dagen och gick till sängs tidigt. I fredags träffade vi Malin, tog med henne till Grácia, visade vår lägenhet, drack en kopp kaffe och åt wok. På kvällen blev vi bjudna på tapas hemma hos Vanessas syster, det blev några glas vin och samtal till närmre klockan två. Ibland går tiden så fort att jag inte hinner med. Men vi har det bra och just nu är det, det enda som betyder någonting. Allt annat får vänta. Vi har fått höra att det finns tid och att man bara är ung en gång.

(Tack för alla fina kommentarer som dimper ner här varje dag. Det betyder mycket för mig och tro mig jag blir glad för varenda litet ord. Tyvärr finns det varken tid eller internetkapacitet för att kunna svara på alla. Jag hoppas ni förstår. Tack för att ni finns!)