Igår rullade vi sushi till ett helt kompani hemma hos Vanessa och drack Tujoner. Vi åt en massa kakor och pizza också och försökte få dem att förstå det fantastiska med Kent. Och jag tror vi lyckades ganska bra. Vanessa blev helt till sig av Mannen med den vita hatten. Det blev sent och vi gick hem sist som vanligt. Och idag ville jag inte gå upp, så klockan hann bli så mycket som halv fyra innan jag lyckades få kroppen att lyda. Nu kokar vi tortellini och när vi har ätit upp den, blir det antagligen en kaffe på torget med Cornelia.



(I kväll tar vårt fantastiska internet slut igen. Det känns lagom roligt att betala 350 kronor varje månad för att knappt kunna använda det till full hastighet i en vecka och efter det i snigeltakt de resterande tre. Så jag kan inte hålla mig särskilt uppdaterad på vad som händer där ute i cyberrymden eller svara på alla era fina ord som trillar in här varje dag. Det är synd för jag skulle gärna vilja visa er att jag uppskattar det ni gör för mig. Så ni får nöja er med en stor kram så länge).