Den där oron stannar kvar
Det är bara att konstatera att jag oroar mig alldeles för mycket för mitt eget bästa. Sedan jag skålade in det nya året har bland annat dessa orosmoln hängt över mig.
Jag har varit orolig för att förlora den jag älskar. Jag oroar mig för skolan och inför kommande kurser. Jag har varit orolig över att min studieskuld växer och växer. Jag har varit orolig över att jag har gjort felaktiga val. Jag oroar mig för att jag börjat sakna er där hemma. Jag oroar mig varje dag för att vi inte kommer att hitta en bättre lägenhet till månadsskiftet. Jag oroar mig ständigt för mig själv. Jag oroar mig för livet. Jag oroar mig för att jag kanske har förlorat det som betyder mest, kreativiteten. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer att lyckas. Jag oroar mig för allt med andra ord. Varje dag och speciellt oroliga nätter som denna.
Jag har varit orolig för att förlora den jag älskar. Jag oroar mig för skolan och inför kommande kurser. Jag har varit orolig över att min studieskuld växer och växer. Jag har varit orolig över att jag har gjort felaktiga val. Jag oroar mig för att jag börjat sakna er där hemma. Jag oroar mig varje dag för att vi inte kommer att hitta en bättre lägenhet till månadsskiftet. Jag oroar mig ständigt för mig själv. Jag oroar mig för livet. Jag oroar mig för att jag kanske har förlorat det som betyder mest, kreativiteten. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer att lyckas. Jag oroar mig för allt med andra ord. Varje dag och speciellt oroliga nätter som denna.
Kommentarer
Från; Frida
du kommer att lyckas. <3
Från; Jossi
du kmr fixa allt <3
Från; Emmi
Känner faktiskt likadant just nu.
Bara igår så var jaf helt övertygad om att någon skulle ha slagit ner pappa när han gick till garaget, jag stressade ihjäl mig för det.
men han hjälpte bara till att fixa en översvämmad brunn...man borde inte oroa sig så mycket
Trackback