Något jag skrev förra veckan, när regnet öste ner...



Jag tittar ut genom fönstret för att se om det har slutat regna. Himlen är fortfarande alldeles mörk. Trots att det är mitt på dagen. Jag öppnar fönstret och tänder en cigarett. Jag är inte den som brukar röka, men under inspirationslösa, ångestladdade dagar, är det nödvändigt. Jag kan inte förklara, men det känns bättre efteråt. Men så kommer tankarna om min döda mormor krypande (hon dog i lugncancer p.g.a. rökning) och jag måste släcka cigaretten mot fönsterbläcket och gå in igen. Fan. Innanför de tegelbelagda 60-tals väggarna snurrar popmusik från en gammal lp-spelare. Jag sätter mig i det högra soffhörnet och tittar på skivomslaget som påminner mig om tonårsfylla, snabba avsugningar på en skoltoalett och skärsår på armarna under en alldeles för tunn långärmad t-shirt. 2000-talet är för alltid förvridet. Förvrängt. Och jag hade precis fyllt tretton år. Börjat på högstadiet och slutat leka med Barbies. Verkligheten blev en annan. Nu handlade allt om fylla, killar och spya. Jag var inte den populäraste tjejen på vår skola, men jag var tillräckligt snygg för att få hångla med en av killarna i nian på ett skoldisco. Jag hade däremot aldrig väntat mig att jag skulle vara tvungen att suga av honom inne på en trång, graffitimålad toalett, med ett huvud som snurrade som en karusell av alla häxblandningar. Han var inte ens sexig och jag ångrade mig efteråt. Stannade kvar inne på toaletten och spydde medan han försvann iväg till sina killkompisar. Verkligheten hade verkligen blivit en annan. Och jag längtade tillbaka till oskyldiga Barbielekar och the Simsspel. Men det var omöjligt att gå tillbaka till att vara tolv igen.