Tiden går så fort när man kommer hem, när allt fortsätter som vanligt. Vardagsstressen kommer sakta men säkert krypande under eftermiddagen, när eftermiddagsfikan är slut, när den andra tvätten snurrar i tvättmaskinen och när golven är sopade och moppade, när disken är diskad och när middagen står på bordet. När man borde öppna böckerna och koppla på analystänket, men när man inte vill någonting annat än att bara sätta sig i soffhörnet, dricka te och gå igenom helgens alla minnen i form av raw-filer. Men jag försöker hitta tillbaka till stillheten som fanns inom mig i helgen och intalar mig själv att morgondagen är en mycket bättre dag för studier. Jag tror att jag behöver en dag att landa på när jag kommer hem innan jag kan sparka igång verkligheten igen. Herr Winnerbäck har gjort sitt under kvällen och nu ska jag krypa ner bredvid världens finaste och titta på film. Imorgon behöver jag all tänkbar energi för att orka ta tag i livet igen. Jag ska klara det här.