Gårdagen.

Vi har precis bokat flygbiljetter till nordligare breddgrader. Det blir en långvisit på närmare två veckor under påsk och Valborgsmässoafton, från den nittonde april till den andra maj. Jag kan knappt vänta. Men först väntar en vecka med intensivplugg. Ska avsluta söndagskvällen med att läsa de sista sidorna i Låt den rätta komma in och se på filmen för att kunna ta tag i en sjusidig analys av både filmen och romanen imorgon. Men när det är avklarat väntar svensk vår och mys med nära och kära. Vi ses om lite mer än en vecka!

Jag har dragit av mig strumpbyxorna och bh:n och krypigt ihop med datorn och en kopp citron- och ingefärste i soffan. Den här onsdagen har jag spenderat på det ena caféet efter det andra och studerat magiska sagoteman i bland annat berättelsen om Narnia och diskuterat vampyrfenomenet med mina vapendragare inför veckans läslogg. Allting flyter på som det ska… till och med nätterna har lugnat ner sig lite grann.

Kameran ligger dock och dammar igen någonstans, men kreativiteten har hittat till de tomma skrivytorna i Word istället. Jag försöker skriva så mycket jag hinner för att ha någonting att skicka in som textprov till skrivarlinjen. Kanske dyker det upp en ren och skär kärlekshistoria här inom kort… jag hoppas på det!

Tack så jättemycket för alla suveräna boktips som vällde in här för någon vecka sen, jag tänkte lista samtliga titlar och författare här nedan, så att ni också kan ta del av dem. Det finns så sjukt många böcker som jag skulle vilja försvinna i just nu, frågan är bara vart man ska börja? God natt.

 

-       The picture of Dorian Gray av Oscar Wilde

-       Vindens skugga och Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

-       Att springa av Maria Sveland

-       Drömfakulteten av Sara Stridsberg

-       Easter Parade av Richard Yates

-       Pioner av Isabella Varrisshio

-       Röda vita rosen av Mariette Glodeck

-       Allt för min syster och Den tionde kretsen av Jodi Picoult

-       Himmel, helvete och allt däremellan – om känslor av Anna Kåver

-       Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl

-       Boktjuven av Markus Zusak

-       De kallar mig Ise av Madeleine Krell

-       Resa genom ensamheten av Plura Jonsson

-       Vildängel och Hallonbäcken av Lina Forss

-       Kärlekens historia av Nicole Krauss

-       Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, När du blundar tittar jag och Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius

-       Skynda att älska, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött och (Bajsfesten) av Alexander Schulman

-       Burpojken, Solrosskogen, Bara barnet och Skymningsbarn av Torey Haydens

-       Nick and Norah’s Infininte Playlist av Rachel Cohn

Jag har ägnat en mulen söndagseftermiddag med att dricka kaffe och ta igen lite studier. Efter en vecka med sommarsol och en temperatur på uppåt tjugofem grader, är det ganska skönt med en ljusgrå himmel. Under veckans gång har mina kinder blivit rosiga och min hud börjar få en snäppet varmare ton. Vi har druckit årets första drink utomhus och fått försmak av ljumma sommarkvällar. Det känns fint, trots det tittar vi på billiga flygbiljetter hem inom en snar framtid för att omfamna saknade själar där hemma i norr.

Robin gav sig av tidigt i morse och jag och Jonathan har inte gjort så mycket annat än att sova sedan dess. Ingen av oss kunde somna inatt och jag har insett ännu en gång varför vi valde att sova i bäddsoffan istället för i sängen (madrassen är helt enkelt en ryggmarodör). Så nu är frågan om vi ska investera i en bäddmadrass eller fortsätta sova i vardagsrummet?

 

Jag skrev ett utkast igår när pojkarna satt fastklistrade framför datorn: Vi har varit på Black Swan ikväll och jag har precis läst ut Kafka på stranden. Det var en magisk upplevelse, men med ett ihållande obehag. Som naglar mot glas. Jag satt som på helspänn under hela föreställningen. Det var länge sedan jag blev så berörd av en film, jag behövde en lång promenad efteråt för att skaka av mig rysningarna. Och nu la jag precis ifrån mig Kafka på stranden på nattduksbordet. Jag tror det framkallade lite väl många sinnesintryck på en och samma gång. Jag känner mig lite omskakad. Jag kan inte uttrycka det bättre än så. Det känns som att jag kommer att sova ganska oroligt inatt. Men jag antar att det är så här det känns att verkligen bli berörd.

En gränd i Girona.

Det är mycket som snurrar i mitt lilla huvud nu och mina nätter blir oroliga och jag sover otroligt dåligt. Inatt sov vi sista natten i bäddsoffan. Vi har tvättat i flera dagar i rad och snart är alla högar tvättade. Så ikväll bäddar vi rent inne på sovrummet igen och hoppas på att vi inte ska frysa ihjäl. Jag försöker att inte tänka på utbildningstjafs idag, men det är svårt att låta bli. Ja, som sagt, det snurrar, som en virvelvind där uppe. Nu ska jag försöka hitta någonting vettigare att ha på sig än mjukisbyxor och pyjamasskjorta och ta mig iväg och skriva veckans skoluppgift. Imorgon kommer Jonathans vän Robin tillbaka på spontanbesök, så vi har en del att fixa. Vi ses.

Att söka kurser eller utbildningar till höstterminen är lika ångestladdat varje år. För min del. I år försöker jag vara ute i god tid, för att gå igenom så många alternativ som möjligt och för att slippa paniken timmarna innan sista anmälningsdag. Någonting som jag verkligen skulle vilja göra är att plugga ett år på folkhögskola. De tankarna har funnits med länge, men jag har alltid valt högskolan i första hand av någon anledning. Antagligen för att de flesta folkhögskolor kräver textprover och personliga brev. Något som jag både är för lat för och dessutom är jag rädd för att känna att det jag gör är dåligt.

 

Men, jag tror att det är dags, att våga försöka söka till skrivarlinjen på Tärna folkhögskola, nu till hösten. Om jag skulle komma in, tror jag att det skulle vara väldigt utvecklande för mig just nu. Men det är inte mitt enda alternativ. Jag har även funderat ett bra tag på vad jag skulle tänkas jobba med i framtiden. Någonting som jag funderat på ett tag är att arbeta på ett bibliotek. Jag kunde verkligen se mig själv som bibliotekarie, vilket var någonting helt nytt för mig. Jag har aldrig tidigare sett mig själv passande för ett yrke. Och om man vill bli det måste man läsa programmet som heter biblioteks- och informationsvetenskap, 90 hp, i Umeå. Att flytta så långt upp i landet skrämmer mig lite, men å andra sidan så spelar det inte så stor roll vart jag bor någonstans. Ett och ett halvt år är inte särskilt lång tid och det är ungefär så länge jag kan studera med mitt sista studiemedel.

 

Men, den stora frågan är ju hur stor chans jag har att komma in. På båda alternativen. Jag har inte gjort högskoleprovet och upptäckte anmälningsdatumet alldeles försent. Så det kan jag inte göra den här terminen. Så, det enda jag kan göra är att söka och se vad som händer. Om jag kommer in eller inte. Och om jag inte kommer in, vet jag inte vad jag ska göra. Läsa fler strökurser på distans, stanna i Barcelona, flytta hem, jobba…? Jag vet inte. Jag söker några backup-kurser åtminstone om jag inte skulle komma in.

 

Det var det. Jag vet inte hur länge jag har velat skriva om det här, men inte vetat hur jag ska formulera mig. Men så ser mina tankar ut. Och det känns väldigt osäkert, även om det känns bra med några nya insikter.

Klockan är snart halv fem och min dag har inte ens börjat än. Efter jordgubbsfrukosten som snarare var mer av en jordgubbslunch, försvann jag åter in under täcket. Någonstans där blev det för mycket. Sedan dess har jag legat och stirrat på sekundvisaren som tickar på utan att förstå att min ångest bara bli större och jag har lust att skrika: Stanna, för i helvete, jag hinner inte med.

 

Okej. Nu försöker jag andas igen och ta tag i det som måste göras innan klockan blir för sent. Nu vankas det eftermiddagskaffe och fikabröd och några timmar med veckans läslogg. Därefter hörde jag någonting om pizza och fredagsmys. Du har förmågan att vända alla dagar till det bättre, vet du det?

Sådär. Det blev en totalrenovering här inne. Jag har rensat ut gammal luft och påbörjat ett nytt projekt. Pappersbollar. Jag övervägde ett tag att byta bloggidentitet helt och lämna loveletterpapercuts bakom mig. Men det skulle kännas tomt att inte kunna titta tillbaka i arkivet lite då och då.

Detta är resultatet av mitt lilla pappersbollsprojekt som jag fotade till igår. Jag tror att det kan bli bra. Och jag känner mig äntligen motiverad till att hålla den här bloggen vid liv igen. En ny presentation av mig och mina pappersbollar dyker upp inom kort. Hoppas ni ska trivas.

Jag börjar bli grinig och trött på troskydd som skaver. När jag väl får mens, så varar den alldeles för länge. För mitt eget bästa. Jag läste precis ut Mia Skärngers bok och jag slutade aldrig att fascineras över hennes styrka och äkthet. Helt jävla otroligt. Det regnar så där riktigt ihärdigt ute och himlen är mörkgrå, inte en ljusstråle lyckas ta sig igenom. Och här hemma går glödlampa efter glödlampa sönder och vi har inga reserver.

Det var tänkt att jag skulle plugga, men jag blev grinig och trotsig och orkar inte öppna böckerna och koppla på analystänket. Det är inte min dag idag. Dessutom har jag pluggat lite varje dag den här veckan. Vilket är ovanligt för att vara jag. Så jag förtjänar att göra ingenting. Det vill säga, dricka te, läsa, skriva rader innanför en röd pärm, surfa planlöst och lyssna på regnsmatter mot balkongdörren. Det är trots allt lördag, även om veckodagarna är oväsentliga för min del.

Nu fick vi precis veta att vi inte kommer sitta i hopkurade i varsitt soffhörn ikväll med en chipspåse där emellan och stirra in i varsin datorskärm. Istället blir det konsert och fest här i kvarteret. Bra. För jag hade nog inte klarat av lugnet en kväll till. Jag är för rastlös för det...

 

Ett leende på läpparna, solsken i ögonen, lång kjol, jeansjacka, picknick, fem-timmars-promenad, vyeer, höga berg och öppna hav. Jag bara älskar den här staden.

Utkast; 14.22:
Solstrålarna bryts vackert genom våra röda gardiner och färgar väggarna i en gulröd nyans. Jag ligger i bäddsoffan och tittar på film. Bonnie and Clyde. För att sedan kunna skriva veckans diskussionsuppgift. Jag vill så mycket mer. Men min energi är som bortblåst idag...

Efter det har delete använts alldeles för flitigt och inlägg efter inlägg har hamnat i utkast-mappen. Jag har åtminstone lyckats skriva klart diskussionsinlägget, hackat lök och trollat undan disken idag. Nu ska vi äta vår sedvänliga wok och titta på nån film som vi antagligen redan sett hundra gånger om (i brist på nya filmer på hårddisken). Vi ses imorgon helt enkelt (det här leder ändå ingenstans).

Idag har vi promenerat tills fötterna värkte av Conversen och ätit oss mätta på japansk buffé. Vi vände i dörren när vi kom hem och nu sitter vi på närmaste wifi-café och tankar hem film. Till kommande skoluppgift. Jag borde läsa igenom några pdf-filer, men det är så mycket roligare att hålla sig uppdaterad på vad som händer i bloggvärlden. Nu när internet fungerar. På riktigt.

Det här med en strukturerad vardag är inte det lättaste om man heter Ida och har dålig självdiciplin. Vadå gå upp tidigt? Vadå städa? Vadå plugga? Vadå laga mat? Att skriva planeringar och listor är så mycket lättare än att sedan gör det som står. Så första dagen är lika med: fail. Men jag ska fortsätta simma i motströmmen. Nu ska jag försöka slänga ihop en tomatsoppa och sjunga ikapp med Lars Winnerbäck under tiden som Jonathan skriver prov. So long.

Vi åkte tåg.
Utanför fönstret flög fantastiska landskap förbi.
Så som öppna fält och grönskande körsbärsträd.

Efter nästan två timmar steg vi av på tågstationen i Girona.
Dagen till ära möttes vi av tjugo plusgrader.
Så jeansjackan och koftan åkte av direkt.



Vi slog oss ner på första bästa uteservering.
Beställde dryck och pizza.
Helt underbart att kunna äta ute.
(för första gången för i år)





Vi hamnade i mysiga gränder.
Gick i trappor tills vi kom till katedralen.
Tittade ut över höga bergstoppar och byggnader.

Staden hade verkligen lyckats bevara en gammal karaktär.




Vi upptäckte härliga skogsområden.
(jag har verkligen saknat lite natur)

Vi stannade i en lund,
blev helt lyriska och la oss ner i gräset bland Tusenskönorna.
(en lång stund)




Sedan fortsatte vi förbi gamla ruiner och ödehus.
(och jag såg ut så här)




Vi fortsatte in mot gamla stan igen för att hitta ett mysigt fik.
Vi hittade ett till slut och drack kaffe i sista solen,
innan skuggan nådde vår plats på uteserveringen.



Efteråt promenerade vi längst ån igen och fortsatte uppåt.
Vi hamnade i ett mysigt bostadsområde.
Jag älskar att promenera bland hus och titta in i trädgårdar.
(förutom läskiga, skällande hundar som hoppar på grindarna)

Till slut började solen sjunka bakom husen,
så vi bestämde oss för att gå tillbaka till tågstationen
och åka tillbaka till Barcelona igen.

Nu håller jag nästan på att somna vid tangenterna.
Men det har verkligen varit en helt fantastisk dag från början till slut.

Igår rullade vi sushi till ett helt kompani hemma hos Vanessa och drack Tujoner. Vi åt en massa kakor och pizza också och försökte få dem att förstå det fantastiska med Kent. Och jag tror vi lyckades ganska bra. Vanessa blev helt till sig av Mannen med den vita hatten. Det blev sent och vi gick hem sist som vanligt. Och idag ville jag inte gå upp, så klockan hann bli så mycket som halv fyra innan jag lyckades få kroppen att lyda. Nu kokar vi tortellini och när vi har ätit upp den, blir det antagligen en kaffe på torget med Cornelia.



(I kväll tar vårt fantastiska internet slut igen. Det känns lagom roligt att betala 350 kronor varje månad för att knappt kunna använda det till full hastighet i en vecka och efter det i snigeltakt de resterande tre. Så jag kan inte hålla mig särskilt uppdaterad på vad som händer där ute i cyberrymden eller svara på alla era fina ord som trillar in här varje dag. Det är synd för jag skulle gärna vilja visa er att jag uppskattar det ni gör för mig. Så ni får nöja er med en stor kram så länge).

15:05
Det är knäpptyst. Det enda som hörs är regnsmatter mot fönsterrutan och vinden som viner mellan bakgårdarna. Jag är ensam hemma och unnar mig en paus från termer och begrepp. Kaffekoppen står tom och fatet med hallongrottor likaså.

18:04
Vi har precis ätit middag och det börjar bli mörkt. Regnet håller fortfarande i sig och jag har lagt ifrån mig böckerna för idag. Det var allt jag hade att säga just nu. Vi ses.

Klockan slog precis midnatt. Men det känns fortfarande för tidigt för att välkomna John Blund och sängkammaren. Så jag har tänt ljus, kokat te och bäddat ner mig under en röd ikeafilt i soffan istället. För att varva ner.

Idag har jag försökt leva upp till innebörden av mitt namn. Som betyder flitig. I eftermiddags satt vi båda på café och studerade, jag har läst både facklitteratur och Pippi Långstrump idag. Min kurslitteratur består till största del av barnböcker och vampyrlitteratur den här terminen. Det kanske låter tramsigt. Men jag tror ändå att jag är på rätt spår. Nu fokuserar jag mest på att komma ikapp och läsa så mycket som möjligt.



Efter middagen drack jag hemmagjord chailatte och läst de sista sidorna i Pippi, innan jag fick för mig att plocka lite här hemma och baka en sats Hallongrottor. Så nu finns det fika när lilla fröken kommer förbi imorgon. (Nu håller jag verkligen tummarna för att det ska gå att publicera det här, vårt internet är inte direkt att lita på just nu).

Idag väntar jag på paket. Det skulle vara skönt om det dök upp någon gång så att jag kan sätta igång med plugget så fort som möjligt. Första uppgiften ska lämnas in redan på måndag, så jag hoppas verkligen att paket kommer idag. Annars blir det panik. Igen. I övrigt så strular vår gamla hyresvärd en massa och min andra hälft är där nu och försöker prata förstånd med dem med två spansktalande vänner, var av den ena är jurist. Så jag hoppas verkligen att allt löser sig. Det skulle vara så skönt att ha det ur världen. Någon gång.

Igår spenderade vi kvällen på en mysig pizzeria efter en liten secondhandrunda och avslutningsvis hamnade vi på en liten bar med några vänner från katalanskan. Alltid lika trevligt. Idag är det tydligen fredag. Igen. Och vi kanske ska träffa Cornelia senare ikväll. Men bara kanske. Och imorgon vankas det middag hemma hos Moises och hans flickvän. Nu ska jag möta upp min andra hälft och gå och dricka en kaffe någonstans. Vi ses.

Bilderna ovanför matbordet är utklippta ur en fototidning som jag hittade.

Idag försöker jag finna ro i soffan. I en nystädad lägenhet. Igår strosade jag omkring på ikealand och drabbades av längtan och illamående om vartannat. Längtan efter det där perfekta hemmet, en trygg punkt och ekonomisk stabilitet. Illamående på grund av att det är ett tankesätt som jag inte är det minsta stolt över. Utan bara en konsekvens av vårt sjuka konsumtionssamhälle och önskan om att inte känna sig misslyckad eller onormal. Besöket slutade med att vi gick där ifrån med två ikeakassar, med småsmå ting som lyfter upp hemmet och gör tillvaron lite ljusare (och som för stunden stillade det där begäret efter någonting större).