Jag har nått mållinjen. För den här gången. Jag har segrat över alla ångestladdade känslor som funnits inom mig de senaste veckorna. Jag har kämpat och vunnit en personlig seger. Över mina rädslor. Över mina övertygelser om att det här inte kommer att gå. Jag är verkligen ett känslofreak, jag bryter ihop av det mesta som är jobbigt, jag oroar mig på tok för mycket över morgondagen, jag är oftast helt övertygad om att alla andra är smartare, än mig. Jag glömmer ofta bort at jag finns och att jag också har rätt att uttrycka mig och säga vad jag tycker och tänker. Fast i de flesta fall, har jag ganska svårt att hitta mina åsikter. Jag tycker det är ganska skönt att vara passiv och inte tycka så mycket hela tiden. Jag pratar helst inte i onödan.

Det är fredag och jag kan vara ledig med gott samvete. Utan att känna stress eller press över kommande vecka. Nu har jag sjutton dagar på mig att ladda upp metalt inför hösten och kommande termin. Det finns fortfrande lite tid kvar att njuta av sommaren, även om höstvinadarna redan är på väg. Jag är verkligen glad över att jag tagit mig igenom det här. För det har trots allt varit väldigt roligt och jag tror att jag har lärt min otroligt mycket på vägen. Så tummen upp för sommarkurserna. Och tummen ner för oberättigad stress och ångest.