Då var det dags för den jobbiga texten igen. Jag har fixat bilder de senaste timmarna och när det väl kommer till att skriva har jag inga ord. Så är det alltid. Det finns inget mellanting. Antingen har jag fotolust och bilder att visa, men inget att säga. Eller så rymmer min kropp alla ord på en och samma gång, men jag sitter bildlös. Men idag är det tur, eftersom att det finns inga ord som kan beskriva hur desperat min helg har varit. Men precis som alltid vänder det på söndagskvällen och lite inspiration tittar fram. Den här gången i form av självportträtt med mina fina rosor som jag köpte på torget i fredags.

 

I allt det där finns en känsla som är förstor för att beskriva med ord.