Jag vände i dörren imorse. Jag såg suddigt, kände mig yr, hade ont i magen och förkylningen har smygit sig på under veckans gång. Jävla skit. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu. Jag vill inte tappa allt nu när jag lyckats bygga upp en hållbar struktur på livet. Jag är livrädd för att falla. Djupt.

Så första oktober har varit, instabil. Jag har vilat. Börjat med affischen. Andats rökmoln på en kvällspromenad. En kort en, men skönt med lite frisk luft efter en hel dag i lägenheten. Det börjar verkligen bli kyligt ute nu. Nu ska jag kura ihop i soffan igen och dricka en kopp te och äta scones. Jag måste dricka mycket te för att lyckas driva ut alla förkylningsdemoner.