Tjugofemte oktober
en känsloexplosion...
Jag har så många olika känslor inom mig just nu. Både lycka, stress, ångest, trötthet och krativitet... Jag har oftast väldigt svårt att sätta ord på mina känslor och berätta varför jag känner som jag gör. För oftast så vet jag inte. Mina känslor åker berg-och dalbana just nu och ibland kan det kännas lite otäckt och jag börjar undra om jag faktiskt är knäpp i huvudet på riktigt. Mycket av all stress har att göra med att det varit väldigt mycket i skolan den senaste tiden och jag har svårt att hålla tempot. Och jag börjar undra om det bara är jag som faller ner under ytan ibland? För alla andra verkar ha det så bra.
Jag har tappat så mycket de senaste veckorna. Hösten började så bra med både motion, fotolust, nyttig mat, livsglöd och allt där. Men sen så tog det bara stopp. Bokstavligt talat. Så har ni några bra tips på hur man hittar tillbaka till motivationen efter ett litet magplask, så vore det till stor hjälp...
Oftast så tycker jag att det är väldigt svårt att veta hur man ska prioritera saker och ting. Skolan är såklart väldigt viktig, men jag vill inte att alla mina andra intressen och sådant som jag vill göra för att må bra ska hindras på grund av studierna. Motionen och fotandet, tycker jag är minst lika viktigt, famför allt för att det får mig att må bra. Så därför måste jag ibland skjuta upp vissa saker för att få plats med allt.
så är det bara...
Hösten började bra för mig med. Sen tog det tvärstopp. Är inne i en svacka nu med, så jag förstår vad du menar. Har hållt ett fruktansvärt tempo i flera veckor och nu säger kroppen i från. Men något som jag tror är viktigt är att aldrig sluta kämpa, och att hela tiden hitta något positivt i saker och ting. Positiva tankar kan ändra på mycket. Enkel sanning så hänger mycket på ens intsällning. Ta hand om dig och lycka till med allt i skolan :) Kramar
Tack sötnos. Keep your head up. Kram
Åh, vad fina bilder 8D
hittade din blogg nu, gillar den x) kmr förtsätta läsa x)
Hoppas allt känns lättare snart. Det blir så ibland att allt, helt plötsligt känns skit rent ut sagt! Som tur är brukar det vända rätt fort! Småsaker och vardagslyx på vägen tillbaks, hjälper till lite extra :)
Det låter inte kul och jag förstår precis hur du känner. Jag vet inte riktigt hur man ska göra, men det viktigaste är nog att fortsätta hålla huvudet högt. Slappna av och unna sig att njuta, ta det lugnt, varva ner, läsa en bok, lyssna på musik, gå en promenad... för att liksom rensa där inne. Motivation är alltid svårt att hitta när den känns som bortsprungen, men om man försöker att luta sig tillbaka och ta det lugnt så kan det komma tillbaka sakta men säkert av sig själv.
Vissa saker kanske behöver knuffas undan för att du ska kunna ta den tiden till det som känns viktigast för dig? Isåfall - låt det knuffas undan ;) Magkänsla och det som är viktigast ska sättas i första rummet :)
Skickar en kram och hoppas att mina ord i alla fall gav dig något litet på vägen :)
NAJS BLOGG!;) jag följer din" skulle va kul om du kunde följa min oxå! ;)<3