Jag känner mig maktlös ibland. Speciellt när det kommer till familjen. Idag har jag agerat tröstande storasyster. Känslorna som fyller mig efter dessa timmar är oro och ängslan. Det är inte alltid så lätt att stå mitt emellan. Jag är glad att jag inte bor hemma, jag skulle inte stå ut. Mormor har dessutom blivit sämre igen. Jag är avtrubbad.

Boken ligger igenstängd, det har den gjort hela dagen. Jag har två romaner att läsa på kort tid. Dessutom väntar ett stort grupprojekt och en distanskurs på mig. Jag vill vara stark. Jag vill klara det här. Imorgon funderar jag på att gå till biblioteket och läsa. Det skulle vara avkopplande. Nu vill jag egentligen bara gå och lägga mig, men jag vet att jag ändå inte kommer att kunna somna. Jag skulle behöva en uppmuntrande kram och en smekning på kinden. Någon som viskar: "Ida, du klarar det här."