En sista hälsning

Min mormor somnade in till slut. Fridfullt. Natten till måndag. Idag skulle du fyllt 67 år. Du finns i mitt hjärta och jag kommer alltid att minnas dig som min pysselmormor. Allt du sytt. Alla tomtar. Alla tändstickshus. Alla dockor. Alla dessa pärlklänningar. Alla fina saker som du har skapat med händerna. Och mariannekolorna som vi brukade få. Jag hoppas du kände av min närvaro när vi hälsade på dig i fredags. En dag kanske vi möts igen.

All kärlek.

jag beklagar sorgen... o skickar över några varma kramar. <3

Beklagar verkligen..

Åh, kram på dig. <3

(Min mormor flyttade från den här världen för ett och ett halvt år sen, och jag har fortfarande inte förstått att hon är borta. Bara ibland gör jag det. Som när frysen är tom på bullar och kakor)

Kram på dig! Hon är garanterat på en fin plats nu där hon slipper lida och en dag ses ni igen, klart :)

Jag beklagar sorgen vännen! Jag är säker på att hon kände av din närvaro! <3



Det låter som fantastiskt fina planer, skönt att ta dagarna lite som de kommer, kravlöst.

Det är väl lite så jag tänker mig Asien. Promenera omkring, ligga på stranden, åka båt ut till öar, köra lite volontärarbete med djur någon vecka... Njuta!



Hjärta!

<3

sorgligt men du skriver så fint. Kramar

Jag beklagar, sänder ett hjärta, mitt hjärta.

Och inser med ens att jag är långt ifrån färdig med mig själv när jag läser dina rader. Men, så är det ibland. Du är vacker.

Åh. Så hemskt. Men mycket vackert skrivet.

Känner med dig och beklagar verkligen. Sänder dig många kramar!

Beklagar sorgen. Kram

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: