Hur ska jag någonsin kunna tacka er? Minna tankar har snurrat runt som en virvelvind den senaste veckan och tvivlet kastade omkull mig utan förvarning, som en blixt från klar himmel. Hur kunde jag glömma vilka fantastiskt fina människor det är som tittar in här varje dag? Hur kunde jag låta era fina ord gå förbi mig?

Det förblir en gåta...

Nu börjar jag om igen. På mitt sätt. Helt plötsligt så vet jag varför jag skriver här igen. På ett sätt har jag nog alltid vetat det, men jag tappade andan där ett tag. Ni vet hur det kan bli.

Nu har jag precis druckit upp mitt morgonkaffe. Här hänger det åska i luften och jag väntar på ett rejält regnoväder till eftermiddagen. Ny luft skulle verkligen behövas. Idag ska jag läsa de resterande 200 sidorna i, En shopaholics bekännelser (som faktsikt inte är sådär pinsam och larvig som jag hade förväntat mig).