Jag vaknade tidigt imorse. Fastnade framför nyhetsmorgon med täcket, jag var för kall för att göra frukost. Tillslut lyckades jag ta mig upp för att göra en macka, efter det fastnade jag framför efter tio och halkade efter med bokläsningen. Mina ögon var för trötta för att fokusera på texten. Efter lunch fotade jag lite och senare på eftermiddagen tittade sandra och jesper förbi på en liten fika. På kvällskvisten har vi varit en sväng till Jonathans föräldrar och ätit middag. Nu är jag sådär lagom trött. Dags för en dusch och efter det kvällsläsning i sängen.

Nytt hår och ny tröja.

Bra start på veckan. Solen sken när jag gick upp imorse och jag gick iväg till frisören med ett leende på läpparna. Mina ögon strålade och lös av liv. Nu, kan det vända, tänkte jag för mig själv och det känndes verkligen som att jag vaknade till liv igen. Resten av dagen har flytit på bra. Efter frisören promenerade jag hem till mamma och drack en kopp kaffe och senare lagade vi en jättegod broccoligratäng.

Nu har jag äntligen landat i soffan igen efter en kylig kvällspromenad. Jag tänkte mysa ner mig med en kopp te och öppna boken till torsdagens kvällssemenarie. Denna vecka ska jag ta mig an, Orlando av Virginia Woolf. Dessutom fick jag veta att morgondagens kursstart är inställd, så jag känner mig otroligt lugn. Håret blev jättefint, så jag ska försöka ta några självporträtt när jag går upp i morgonbitti. Då kan ni även få se min nya hårfärg, för jag hade faktiskt inte färgat det än, när jag tog den här bilden...

Vi har tänt ljus i hela lägenheten. Bäddat ner oss under ett lager med varma filtar. Satt på oss flera lager med stickade sockor, tjocktröjor och halsdukar. Det är nästan så att jag måste gå och hämta vantarna. Det är iskallt här hemma. Och utanför har världen täckts av ytterligare några decimeter pudersnö. Just nu skiner solen in genom fönstret och skapar persiennmönster på väggarna. Nu blir det filmmaraton... Jag har inte tillräckligt med krafter för att göra någonting annat idag.

Jag har precis läst tjugo sidor i Norwegian wood och beundrats av språket. Det är fascinerande och vackert. Jag är fast. Tekopparna står tomma på bordet och tystheten är underbar. Jonathan står i köket och lagar mat. Det är en lugn lördagskväll. Sara kommer snart hit och gör oss sällskap vid middagen och senare blir det nog ett glas vin eller två. Nu ska jag bryta tystnaden med lite musik, The killers, och kamma igenom mitt nyfärgade hår. Hoppas ni får en fin kväll.

Snön yr. Snöstom. Jag ligger under ett lager filtar och tittar på Nyhetsmorgon och dricker te för att hålla mig varm. Snart ska jag laga omelett i mitt nystädade kök. Diskmaskinen är igång, bordet är avtorkat och bänkarna rena. Jag har varit i farten nu på morgonen.




Igår pratade vi om att åka till Björnön och gå på isen med mamma och lilla syster. Men jag tror inte att jag har någon lust att gå ut i det här vädret idag. En bra film, en bra bok, massa filtar, lite tända ljus och en kanna te, lockar mer tills vidare. Senare måste jag ändå ut en sväng för att köpa hårfärg.

Det här söta kortet stod på köksbordet tillsammans med en stor bukett liljor när jag gick upp igår. Jag blev så glad, han är så gullig min kille. Vi firade lite smått genom att gå ut och fika tillsammans innan jag skulle iväg på kvällskursen. När jag kom därifrån satt han och väntade på mig och vi åkte och köpte pizza. Hemma hade han tänt ljus och dukat så fint. Mysigt.

 

 

Nu ska jag ner på stan en stund, sen blir det träning. Puss så länge.

Så fort mörkret faller blir världen vackrare. Dysterheten försvinner och snöflingorna lyser vackert på sin väg ner från den svarta rymden. Jag får energin tillbaka. Lite mer för varje kväll. Jag hoppas att våren kommer snart med sin ljusterapi. Bort med allt det gråa...



Jag känner mig stolt över det jag har åstakommit idag. Trots lång sovmorgon, trötthet och en olustig känsla i kroppen har jag hunnit med en sväng till friskis, kvällsbakat, läst, och tidigare idag dammade jag av kameran och tog lite bilder. Nu ska vi sätta på en film, dricka en kopp te och äta några av de nybakade skorporna. Imorgon väntar en fin dag ♥

Jag sitter inne och drömmer mig bort. Långt bort. Till solsken, gröna ängar, glittrande hav, sandstränder och långa ljusa nätter. Men utanför fönsterglaset fortsätter det att falla snöflingor och världen är fortfarande lika gråskalig. Jag längtar...

- varit på begravning

Picknick i vardagsrummet, med take away kaffe, morotskaka, pianomusik, ett hav av starinljus och en egen stjärnhimmel. Plus en massa massa kärlek. Det är en sån där stund som jag kommer att minnas för evigt.

♥

"

Nattlinnet föll till golvet. Vitt och spetsigt. Oskyldigt. Sensuellt. I sängen bland mina vita tvåveckorslakan ligger han inlindad mellan täckena. Hans mörka rufsiga hår mot kudden. Hud överallt. Jag sätter mig på sängkanten och tar hans hand som vilar mot madrassen. Knyter fingrarna och kysser våra sammanflätade händer. I ögonvrån kan jag se hur hans läppar bildar ett leende i det svaga ljuset från nattduksbordet. Natten är på ingång. Jag kryper ner vid din sida, lindar in mina ben i dina och lyssnar till dina andetag som går i otakt och pressar min kropp mot din. Imorgon skulle din sida vara som ett blankt papper. Tomt och obetydligt. Jag skulle återigen vakna ensam och det som hänt ikväll skulle endast vara små minnesfragment ur en dröm.

 

På golvet ligger en svart strumpa. Alldeles för stor för att vara min egen. Han måste ha glömt den när han i all hast tagit på sig kläderna tidigt imorse. Jag slänger en kort blick på klockan. Tjugo över tio. Det hade inte varit en dröm ändå. Han hade verkligen varit här. Kysst mig i nacken och smekt mig längst ryggraden. Jag ville inte kliva ur sängen. Kökets ensamhet, tomma kylskåp och kritvita väggar känns som ett slag i ansiktet. Det är ingenting jag vill möta en lördagsmorgon, efter en passionerad natt. Nybakat bröd, en röst som uttalar mitt namn och viskar god morgon, en smekning på kinden och doften av nybryggt kaffe, skulle vara mer logiskt. Jag slänger motvilligt av mig det varma täcket, som fortfarande har en klen lukt av raklödder och sätter mig på sängkanten. Nedanför sängen står mina tofflor och där bredvid ligger mitt spröda nattlinne och påminner mig åter igen om natten.

"

[mina ord 2010-02-09]

Jag satt och skrev hela eftermiddagen och kvällen igår. Fastnade totalt. Jag älskar att skapa karaktärer, hitta på historier om männsikor, leka med deras känslor, para ihop den och den. Varför gör jag inte det oftare? Det känns lite som att jag har gömt mitt riktiga jag bakom en massa fotografier och dikter, fast mitt egentliga jag skriver långa berättelser och har författardrömmar. Det var så allting började, från början. Jag skrev historier, hela tiden. Jag har verkligen alltid älskat att skriva. Fotona och dikterna är bara någonting som blev till i och med bloggen. Det är inte min stora passion. Även om jag gillar det också...

 

Lugnet efter städhysterin har äntligen kommit och jag har landat i soffan. Tänt lite ljus för att höja mysfaktorn, en kopp te väntar i köket och jag tänkte snart öppna boken till torsdagens kvällssemenarie. Denna vecka ska jag ta mig an Victora Benedictusson, Pengar. Jag hoppas att min förmåga att tänka mer filosofiskt kommer att öka under kursens gång och att jag lyckas fånga upp några fler hjärnceller på vägen. Jag känner mig helt slut efter dagen. Vi hade en trevlig stund ute i snöglittret under dagen och det känns underbart att äntligen kunna andas ren luft här inne igen. Nu, öppna boken.

Jag har druckit upp mitt morgonte. Förargats över lägenhetens skick. Redigerat bilder. Och vaggats lugn av Lars Winnerbäcks stämma och tagit mitt förnuft till fånga. Nu ska jag ta på mig varma kläder och göra om lördagens utflykt i snön. Idag med solen i ögonen...

 

Alla mina ord försvinner i din gitarr, i vinbruset som fortfarande ligger som en suddig dimma framför mina ögon efter inatt. Jag har inte riktigt hunnit återhämta mig kroppsligt ännu. Allting var helt galet igår. Så idag har jag endast promenerat den lilla biten till pizzerian och ätit kebab, druckit flera glas cola och nu har jag äntligen lyckats redigera några bilder från gårdagens utflykt i snön. Nu ska jag titta på film hela kvällen och jobba på att bli människa igen.

 

Efter en lång dag med kameran ute i snön har jag klätt upp mig i kjol för att snart springa iväg hem till sara och häger. Ikväll väntar bowling och en utekväll på strike. På återseende.

Jag har saktat ner farten lite och nöjer mig med att läsa romaner om extensiella frågor till torsdagskvällarna. Ikväll diskuterade vi romanen rött och svart. De andra timmarna i almenackan är blanka. Jag försöker fylla dessa timmar med att göra saker som är bra för mig, men jag vet inte alltid vad det är. "Jag vet hur man flyr från den här planeten, men inte hur man stannar kvar..."

Tiden går alldeles för fort, nu är det bara nitton dagar kvar tills skolan börjar på helfart igen och jag vill verkligen hitta motivationen till studierna innan dess. Och allting annat. Nu ska vi bädda ner oss och titta på en film. Det har blivit en god vana innan läggdags. I förrgår såg vi en helt underbar film, 500 days of summer, hette den. Den fick mina läppar att le och vilja vara nykär hela livet. Ikväll ska jag njuta lite extra av din varma hud i faberuarikylan...

Tända ljus. Kvällsläsning. Citronte. Ensamhet. Nymålat vardagsrummsbord. Bloggläsning. Reflexskärmsbeställning. Och dov bakgrundsmusik.

 

"Älskling, jag har hittat in från mörkret, det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar, en nystart, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar, allting har förändrats, men jag känner likadant."

 

Jag älskar att vara upprymd, full med känslor och livfullhet. Lyckan som gömt sig under ytan den senaste tiden har tittat fram idag. Och jag har till och med fotat lite. Tänka sig. Bilden ovan blev resultatet av en idé som jag haft väldigt länge. Efter många om och men, ändringar hit och dit, så anser jag mig vara färdig med det projektet. Som nästan tog mig hela dagen. Så nu ligger jag efter med veckans roman till litteraturkursen, men det här var ju så mycket roligare. Nu ska jag koka en kopp te, krypa ner under en filt och öppna boken innan panikkänslorna dyker upp igen.

har en tendens att vakna till liv mitt i vintern.

 

 

Jag är ensam ikväll. Jonathan hjälper till att spackla i Sandras och Jespers nya lägenhet. Jag sitter och filosoferar, dricker te, lyssnar på musik, redigerar sommarbilder i brist på nya foton och funderar på att byta bloggdesign. Jag längtar verkligen tills all den här snön försvinner och vårblommorna börjar titta upp ur marken. Snart så. Tiden har ju en tendens att skena iväg. Nu ska jag läsa lite bok och kramas lite med Jonathan som kommer hem snart.

 

Kvalitetstid hemma hos mamma, trygghet, snack om allt och inget, framtidsplaner, larvig svensk komedifilm, fredagsfika, reashopping, vinkväll, spontanitet, bästa vänner, mys, friskis, kalops, choklad och Wallander.

 

 

Sista helgen i januari har precis sagt adjö. Nu väntar februari utanför dörren. Vintern stannar nog ett tag till och kyler ner världen. Jag fortsätter att värma mig med stora ullfiltar och se ljusen fladdra ut. Fyller tekopp efter tekopp och läser ytterligare några sidor i en bok. Ibland lyssnar jag på vacker musik och trollbinds av låttexter som sätter sig sådär mitt i prick. Kameran ligger instängd någonstans och drömmarna om en ny är större än någonsin. Men, jag försöker att inte bli besatt. Jag längtar efter att få känna glädje och lust till att plocka fram den igen...