Jag har under nyårsdagen bläddrat igenom mina bloggarkiv och förberett mig på att skriva en nyårskrönika om mitt gångna år. 2009. Det skulle kännas väldigt tomt att inte dokumentera det. Så nu hoppas jag bara att mina ord kommer att räcka ända fram...

Januari började med framtidsångest och beslutsångest inför att ta steget till att flytta hem till Västerås igen. Jag hade tröttnat rejält på lantlivet, så efter en titt på studentlägenheten bestämde jag mig för att skriva under kontraktet. Både januari och februari var en enda lång väntan på att få flytta. Jag sysselsatte mig med att fota, baka muffins, försöka tycka om Lars Winnerbäck, börja läsa Twilightböckerna och plugga. Allt för att försöka tänka på någonting annat.
Väntan fortsatte under hela februari. Vintern var här på riktigt och på alla hjärtans dag fotade jag mina finaste frostbilder. Jag började äta nyttigt igen och precis innan vi flyttade fick vi reda på att det skulle bli en kortvarig vistelse i studentlägenheten.

Mars blev en nystart. Egentligen skulle man kunna säga att mitt år inte började förrän nu. Flytten gav mig nya möjligheter och jag kände mig fri på många sätt. Jag satte upp nya mål, började gå upp tidigare, njuta av mina ensamtimmar på morgonen, promenera, träffa vänner, hälsa på mamma så ofta som möjligt. Allting blev så mycket lättare i en lägenhet på stan. En stor kontrast mot lantlivet.
April förde med sig riktiga vårkänslor. Jag kommer ihåg hur ljusa kvällarna blev och att det blev mycket lättare att gå upp på morgonen. Våren var verkligen ljus, på alla sätt. Jag fotade massvis med vårbilder, jag började simma och många promenadvändor runt ån blev det.  Jag och Jonathan gjorde många mysiga utflykter. April avslutades med att Sandra åkte till England och en väldigt solig och lyckad valborg.

Maj var en väldigt fin månad och jag har många fina minnen därifrån. Jag fokuserade på att må bra och skolan hamnade lite i skymundan. Även här gjordes många utflyketer, vi grillade en hel del och vinkvällarna blev allt fler.

I Juni flyttade vi 600 meter bort. Här bor vi än idag och jag börjar trivas mer och mer med lägenheten. På midsommar åkte jag och Jonathan ner till Lidköping för att spendera en helg hemma hos Linda. När vi kom hem igen var det bara några dagar kvar till avfärd mot Englad. Jag började bli lite nervös, men glad för att jag äntligen skulle få träffa Sandra igen. Det var en trevlig vistelse och jag fick upp ögonen för den engelska landsbyggden och så fort tillfälle ges ska jag återvända.

Juli regnade nästan bort. Vi åkte hem till pappa på Väddö för att ladda upp batterierna under Jonathans sista semestervecka, men solstrålanrna höll sig undan. Jag höll på att tappa hoppet om solskensdagar och långa strandpromenader. I mitten av månaden vankades det storkalas hemma hos Jonathans föräldrar. Jonathans mormor fyllde 85 år och hans moster och hennes man förnyade sina brollopslöften inför hela släkten. Juli slutade med att sommarkurserna drog igång och mina dagar blev mer hektiska och ångestfyllda.

Så fort augusti drog igång började solen att skina. Första helgen vankades det kräftskiva hemma hos Malin i Varberg, så jag och Jonathan bilade ner till Västkusten och ägnade en helg där. När jag kom hem igen tvingades jag ta mig iväg till skolan för att lida igenom de varmaste dagarna i skolbänken. Det blev långa dagar och så fort jag kom från skolan åkte vi till gropen och badade, solade, varvat med kurslitteraturläsning. I början av månaden bytte jag till den här bloggen och det är jag väldigt glad för. Jag tror att jag kommer att kunna utvecklas mer här och framförallt våga mer. Veckorna efter sommarkurserna och innan höstterminen drog igång igen blev det en tur till Gröna Lund och jag fokuserade på att börja promenera igen efter en stillasittande sommar.

Höstterminen började den första september. Jag var taggad till tusen och mitt liv fick nya gnistor. Vi fortsatte med promenader, sparkade löv, fyllde lägenheten med stearinljus och kröp ihop under filtar när mörkret började falla. Hösten började verkligen väldigt bra för mig och det speglade hela min tillvaro. Hötslövens färger färgade av sig på mig. Lördagskvällarna spenderades mestadels i goda vännerslag med ett glas vin och skartt.

Oktober fortsatte i samma stil som september. Jag gick ute ensam en solskensdag och fotade, log åt allt och alla och mådde väldigt bra. Sandra bjöd med både mig och Jonathan till Göta lejon för att se Buddy Holly. Den kvällen är verkligen minnesvärd. Jag fyllde år i mitten av månaden och efter det blev det mer och mer hektiskt med inlämmningsuppgifter och redovisningar. Jag började bli väldigt stressad och det smittade av sig på mitt humör. Dagarna blev regniga och promenaderna upphörde.

November är en enda stor dimma av gråa moln och regniga dagar. Höstdepressionen började på riktigt, det blev flera dagar i sängen och mitt humör gick upp och ner. Mörkret satte djupa spår i mitt liv. Men vissa saker är ändå värda att nämna. Höstens första krogkväll, Häger åkte till Afghanistan, Jonathan fyllde år, vi var på My fair lady och på Placebo.

Adventsstjärnorna hängdes upp i fönstren och första advetsljuset tändes i ljusstaken. December blev ljusare. Men världen utanför var fortfarande gråskalig. Drömmen om en vit jul var långt borta. Sandra och Jesper bjöd med sig mig och Jonathan på Lars Winnerbäck. Det var fantastiskt. Jag har bara ett ord - WOW! På ett år har jag lärt mig att älska honom. Nu lyssnar jag ivrigt på hans album och text efter text träffar mig rakt i bröstkorgen.

Plötsligt började snön att falla, det blev minusgrader och världen färgades vit. Jag köpte ett träningskort på friskis, mamma fyllde år, vi var på teater och därefter kom julen. En vit jul. En mysig jul. En lugn jul.

2009 avslutades med en underbar kväll tillsammans med Sara och Häger. Ångesten inför det nya året börjar sakta att avta och jag känner mig lugnare inför allt. Jag är redo för att släppa kontrollen och välkommna ett nytt år.

Tack för ett fint år

/Ida