Tänk när vi sitter bredvid varandra uppe i rymden, med en kitlande känsla i magen och ett moln av svävande tankar innanför hårsvallet. Jag har inte haft tid att tänka på det. Ibland saknar jag att ha tid till att bara ligga och filosofera. Om allt och inget. Om hur jag vill att bokomslaget till min bok ska se ut eller på nya fotoidéer eller på stora livsfrågor eller framtidsdrömma om hus med stora fönster och ateljeér. Det fina med att drömma är att ingenting är för stort.

Jag vill bara sitta på det där flygplanet nu och känna hur stressen rinner av mig och känna mig färdig med första halvan av 2010. För nu börjar någonting nytt. En ny resa. Ett nytt kärleksbrev. Jag vet inte vad som kommer att ske, men det finns någonting vackert i att inte veta. Att ta en dag i taget och se hur allt utvecklas. Jag hoppas på att få mer tid till skrivandet och finna inspiration och nya vackra platser att fotografera. Jag hoppas på att finna mer glöd till skolan. Jag hoppas på fler lugna stunder, med en bok i handen, ett block och en penna, musik i bakgrunden eller bara ligga i min ensamhet och filosofera om allt och inget. Precis så vill jag ha det.