Wake up call
Jag har klurat på det här inlägget hela dagen. Från det att jag satt med hårfärg i håret i morse till det att jag satt i soffan hemma hos mamma och åt tårta, medan regndropparna slog mot balkongdörren. Från det att jag höjde rösten angående städningen här hemma till det att jag precis upplevt den mest själsliga stunden på evigheter. Ibland behöver kroppen tala det språk den talar bäst, med den person som står en närmast.
Och nu fick jag chansen att skriva ner mina rader, medan actionfilmen rullar på tvskärmen bredvid. Ibland dyker orden upp och mina fingrar skriver som om det vore rutin. Om. Jag önskar det vore så enkelt.
Jag har känt mig överlägsen idag. Ibland slår den känslan bara till. Jag känner mig vaken. Levande. Om. Jag nu kan veta hur det känns. Min bror har firats med tårta och alla satt samlade vid mammas köksbord. Syskon. Pojkvänner. Och flickvännen. Jag har en fin familj. Det är en sak som är säker.
Kommentarer
Från; ewelina
du skriver så mysigt och tar fin fina bilder
Från; Madde
Skönt att du fått själslig tid:) Hoppas du får många fler under denna vecka:) Kram
Från; Jossi
så fin bild, väldigt vacker!
Från; Jasmin
Det är så fint. Allt. Texten, bilden. Hela din blogg.
Trackback