Stearinljusen tindrar på vardagsrummsbordet, tekoppen är halvfull, en plats i solen, agerar bakrundsljud. Vi har burit ut madrassen till vardagsrummet. Ett lördagspåhitt som visade sig vara en bra idé. Nu behöver jag inte se spöken i garderoben om nätterna. Jag har nog aldrig tyckt om att vakna i sovrummet i den här lägenheten.

Mina bildhögar växer sig större, minneskort efter minneskort blir fullt och jag har slut på redigeringskrativitet. Jag är inne i en det-är-roligt-att-fota-men-inget-mer-period. Men jag ska försöka få ordning på virrvarret och fälla en bildbomb från de senaste dagarna, som vi har spenderat i en stuga vid en liten sjö. Mitt ute i skogen. Ett riktigt smultronställe.

Dimman har legat som ett täcke över sjön när solen vaknat till liv om nätterna, knotten har varit ettriga om senkvällarna, vattnet har varit ljummet alla tider på dygnet, glas har fyllts med vin, skratten har ekat genom skogsbrynet, diskussionerna har varit djupa och lätta, på dagarna har vi spelat kubb, vandrat runt sjön, grillat, läst böcker, fotograferat och tagit vara på lugnet. Jag kommer alltid att minnas den där känslan.