Orden måste ha fastnat någonstans på vägen. Bland bokhyllor, molntussar, motionsspår, matlagning, framför kommissarie Winter, jordgubbskräm och lugn och ro. Så jag ska inte skriva onödiga boktäver, bara för att fylla ut. Bilderna får tala för hur underbart livet kan vara, när man minst anar det. De lyckliga stunderna ligger alltid kvar lite längre och dyker upp då och då som små fina sekvenser. Som en liten kortfilm.