Jag gick ensam hem nyss. Du gick vidare mot kursen. En konstig känsla har planterat frön i min kropp under dagen. Yrsel, orolig mage och tandvärk. Du sa att jag kunde gå hem och vila istället. Nu ligger jag ensam i sängen och lyssnar på Melissa Horn. Jag tog till och med en liten omväg i regnrusket, andades in den friska höstluften och lät tankarna vandra. Ett tag tänkte jag på hur mycket tid vi spenderar ihop, sen tänkte jag på att områderna här omkring ser lite annorlunda ut, utan dig, jag tänkte också på att jag kanske borde spendera lite mer tid med mig själv och att regnrusk kan vara mysigt. Med en stor stickad sjal runt halsen och med mina nya kängor på fötterna. Jag trivs väldigt bra här. Men det vet ni ju redan.



Vid elva tiden imorse ringde Malin och väckte oss. Jag skyller på att det regnade in inatt och att jag inte kom i sängs förrän efter halv två. Nej, men jag funderar helt ärligt på att börja gå upp lite tidigare på mornarna. Jag vill inte komma på att jag sovit bort halva livet eller att jag aldrig sett morgonsolen stiga upp. Vi kom i alla fall iväg till slut och mötte henne vid metron och gick och fikade. Först till ett ställe. Sen till ett annat. Vi pratade om allt och inget och höll tummarna. Nu ska jag lägga mig ner och blunda en stund och tänka nya tankar...