Vi överlevde även denna gång. Trots att jag utbrast no och visade min ångest genom att lägga mina händer för ansiktet inför hela klassen. Men efter det gick det till och med lite bättre. Vi lär oss den hårda vägen...

Snart kanske jag har lyckas bota min blyghet helt och hållet.
Det enda sättet verkar vara att utsätta sig för obehagliga situationer. Gång på gång.



Nu ska jag dra täcket över huvudet och somna till Thåström. Imorgon ska jag försöka bota min fotoabstinens. Bona nit.