Det är fullmåne. Jag är dödstrött. Vi sitter på bussen på väg mot Girona. Jag försöker sova, men kan inte få ro. Månen följer med utanför fönsterrutan hela vägen. Det är någonting speciellt med att åka buss mitt i natten. Vi lyfter i soluppgången och bländas av solen hela vägen över Frankrike. När jag sett alla vackra berg drar jag ner fönsterluckan och försöker att sova. Men förblir sömnlös hela vägen. [tankar från bussen]



Det är lugnt att komma hem. Precis som vanligt. Allt i sin ordning. Nästan så att man blir lite rastlös. Men det känns så hemma. Fast ändå inte. Mest som en spegelbild av ett tidigare liv. Vi laddar inför en ledig påskhelg med att hänga på biblioteket och plugga, dricka te hemma hos mamma, ta igen missade samtal med älsklingssystrarna, läser ett drös nylånade böcker från biblioteket, äter lunch på verandan hemma hos svärföräldrarna och så vidare.

 

Jag längtar efter att få ta igen förlorad tid med vännerna och pimpla vin ända tills det ljusnar, grilla på Djäkneberget och tjuvröka i lekparken. Jag längtar efter den stillsamma naturen, vitsippehav på Ängsö och knoppar på träden. Men först ska jag fira påsk med nära och kära och äta hederligt svenskt påskgodis. Och så måste vi hinna med ett biobesök. Norwegian Wood, såklart!