Pappersfåglar, tunna som drömmar
Raderna hittar allt för sällan hit.
Efter jordbävningen i början av januari och vårvärme i februari,
har de vita sidorna blivit ännu vitare.
Dagarna innehåller färre explosioner och är kantade av vardaglig tristess.
Jag söker alltid efter det där lilla extra som får jorden att snurra några varv för mycket.
Men det står ganska still,
det är kaffekoppar son dagligen töms och fylls på kaféerna,
det är vinkvällar som slutar med fördragna gardiner och "release me" på låg volym ur högtalarna strax innan klockan fem på morgonen,
jag bygger luftballonger, för att nå en högre höjd, för att sen falla om och om igen,
den kreativa processen har åtminstone en lugnande effekt på krypande fötter om nätterna,
du är finare och jag är nykär (du och jag förevigt),
det är högläsning av spansk poesi, promenader längts numera välkända gator med katalanska namn,
det är nudelwok på torget, picknickar i parker, långa kamerapromenader, sol, gräs, brun hud,
spetsunderkläder, långa klänningar, sandaler, bara ben, temys och nätter med balkongdörren på glänt.
Det är sommar,
det är livet,
precis som det ska vara.
Med en gnutta framtidsångest, fumlande fingrar, stjärnfall från balkongen, cigarettrök från mina älskades mun, korta nätter, långa mornar, sena frukostar, biblioteksplugg, leende läppar, diskberg och smutsiga golv...
"Du sa att du saknade min poesi
jag sa att jag saknade känslan
av att existera..."
Vi levde aldrig samtidigt du och jag.
(Skrivet innanför en röd pärm, alldeles nyss...)
Jag antar att det är mitt sätt att säga, god natt.
Kommentarer
Från; e
herregud, detta var.. så himla vackert.
du skriver fantastiskt.
Från; Fotograf Jenny Eriksson
Fantastiska ord och fina fåglar,
Från; Jasmine
Rubriken är fin, bilden kreativ och raderna av text är magiska att läsa! <3
Kram
Trackback