Det är såna dagar som vänder allt upponer
Jag reagerar på varje litet ljud och hoppas på att det ska vara du. Som kommer hem. Men det är ovanligt tyst och hissen förblir still. Jag drunknar i tårar till om du lämnar mig nu och funderar på om livet skulle vara värt att leva ensam. Jag vaggas lugn till poeternas svårmod och somnar med gråtfyllda ögonen samtidigt som värmeljusen slocknar på bordet. Och allting blir bara tyst. Precis som våra munnar efter att vi sagt någonting dumt, som vi ångrar.
(Förlåt för att jag inte hör av mig. Men jag har så mycket med mig själv just nu).
Kommentarer
Från; Josefine
Fina du, tänker på dej!
Från; M
Vännen, hur är det?
Kramar från ett kyligt Sverige.
PS. Hur ser era planer ut, hur länge stan nar ni i Barcelona? Vi är lite sugna på att hälsa på över påsk..
Från; Michelle Bogar
Jag älskar verkligen din blogg!
Och du skriver så fruktansvärt fint, kära du.
Från; Fotograf Sara Marklund
Kram!
Från; Jasmine
Bilden är fantastiskt fin! <3
Det var ett tråkigt - men mycket fint - inlägg att läsa. Jag hoppas att du är okej.
Kram
Trackback