...kommer du nog inte kunna förstå hur du klarade dig igenom den. Nej, du kommer inte ens att vara säker på att den verkligen är över. Men en sak är säker: när du har tagit dig igenom sandstormen är du inte längre densamme som gick in i den. Det är det som är själva meningen med sandstormen (H.M, Kafka på stranden).



Jag försöker att inte tänka på allt krångel som försiggår bakom kulisserna. Men det är svårt. Speciellt om nätterna. Då spinner tankarna iväg och skapar kaos och jag ligger sömnlös. Ännu en natt.

Jag vaknar aldrig riktigt utvilad efter sådana nätter.

Men jag håller mig vid liv och får dagarna att gå. Jag äter äkta spansk tortilla till frukost. Fortsätter läsa och skriva skoluppgifter. Träffar Malin och äter massvis med kakor och pratar bort några timmar. Dricker iste på stammisfiket och nyttjar deras internetuppkoppling. Önskar att jag använde kameran oftare och försöker klura ut nya fotoidéer. Dricker ännu mer te, tills jag upptäcker att nästan alla tepåsar är slut. Läser Murakami för omväxlings skull. Tittar på film innan läggdags och hoppas på att oron inte ska få mig att ligga sömnlös. Ännu en natt.