Dina tårar är det vackraste jag vet
Jag känner din puls
genom tyget
som är för tunnt
Jag känner dina hjärtslag
och jag vet vad du tänker
Du överför känslan
som är för stark för två ögon
att stå emot
Tårarna faller från dina klarblå ögon
älskling, har jag sagt att
dina tårar är det vackraste jag vet?
...
Det är ingen fara. Ibland blir känslostormarna lite väl starka mellan oss. De kan slita isär de starkaste rötter ibland. För vi båda känner så otroligt mycket på en och samma gång. Vi är inte så starka som vi tror. Men vi har insett att vi båda behöver mer utrymme för det egna skapandet. Du för musiken och jag för skrivandet. Vi går varandra på nerverna i den här lilla lägenheten. Det finns inte plats för oss båda. Vi båda två har så mycket känslor som vi behöver få utlopp för och just nu har vi blivit varandras slagfält. Istället för varandras stöttepelare.
Men jag vill inte att vi ska behöva gå skilda vägar på grund av att vi båda behöver tid. Men tänk så kan man aldrig få den där tiden som man behöver för att utvecklas på egen hand om man är tillsammans med någon? Dessa tankar skrämmer mig. Jag vet att du brottas med samma sak. Jag vill inte vara i vägen för dig, nu när det börjar gå bra för dig. Du om nån förtjänar att hålla på med det du brinner för. Ingenting betyder mer för mig. Det vet du. Jag vet att jag aldrig behöver vara rädd för att vakna upp bredvid en tom huvudkudde. Du skulle aldrig lämna mig bara så där. Du är inte sån. Damn it, I love you so much!
åh så fint. ubeskrivelig vakkert. som alltid.
Jag hoppas att allt löser sig för er!
otroligt vackert!
fint! vackert! tycka om
sv. åh,tack så mkt! och gott nytt år till dig med! :)
kram
vackert! åh
dör lite varje gång. så otroligt vackert
mycket vacker bild.
väldigt fint, åh.
Många kramar till dig! Känner igen mig så mycket i det du skriver, det är synonymt med så mycket jag känt mellan mig och Fredrik. Det är hemskt när kärleken blir till en virvelstorm av destruktivitet och man försvinner in i egna dimmor, man börjar liksom 'gnaga' på varandra på nåt sätt, trampa på nerver.
Men jag tror på att kärleken ÄR starkare än allt. Och att det går att ta sig igenom allt, efter tre månader av ett irrande i mörker fick jag tillbaka min Fredrik, som också irrat runt fast han trodde att försvinnande var en lösning. Vi behöver varandra, trots allt. Men vi behöver också oss själva, och tyvärr är det nog så att man verkligen inte inser hur mycket nåt betyder för än det är borta, och då kan det ju vara försent.
Det blev jäkligt fel för oss, men nu känns det jäkligt rätt. Ljust och hoppfullt. Ja jag tror alltid man kan hitta tillbaks. Ville bara säga det.
<3
fy, helt otroligt vackert!!
magisk bild! har du tagit den? fin text