Mitt humör hänger verkligen på väderleken. I fyra dagar har jag fallit med regnet. Mer eller mindre. Idag vaknade jag på samma sida som tidigare regnovädersdagar. Tills det att jag såg solen titta in genom fönstret. Då klädde jag på mig snabbt, utan att duscha, rufsade till den redan befintliga hästsvansen och samlade ihop grejer till det tänkta fotoprojektet. Pappersbollar. Med kameran på axeln började vi vandra uppför. Uppför. Uppför. Först åkte jeansjackan av. Sen tröjan och därefter vek jag upp chinosen och fortsatte gå, uppför. I värmen. När vi väl kom fram till den tänkta parken, stannade vi till på en bänk och drack vatten medan solen, sken, gul och stark mot en ljusblå himmel. Sedan fortsatte vi uppåt igen. Det är en stor park med flera passager och väl, högst uppe på toppen, hittade jag den perfekta lilla dungen att fotografera i. Jag vet inte om vi gjorde oss skyldiga till hemfridsbrott, men ingen var hemma just då i alla fall. Men det fanns tecken på att hemlösa, brukar eller brukade uppehålla sig där. Där fanns ett bord, en stol och en torklina till förfogade. Vilket visade sig vara perfekt till mitt lilla pappersbollsprojekt.