Regnet faller sakta från en färglös himmel. Idag igen. Jag skriver i ett word-dokument och längtar efter dagar med mer inspiration. Och väntar på att du ska komma hem och ta med mig på en fika. Internet försvann igen och jag börjar förstå hur sjukligt beroende man är av den virtuella världen. Och vilken petitess det är i jämförelse med katastrofen i Japan. Vemodskänslor och ont i magen far genom kroppen. Och jag tänker på hur skört livet är. Att det där, är nog bara början.

 

Jag ska nog köpa vykort idag och skriva små rader till mina nära och kära från hörnet på ett mysigt, litet café. Just nu ligger jag bra till i skolan och har inga inlämningar den här veckan. Så jag har gott om tid till ingenting. Eller spontana upptåg med vänner och promenader utan särskilda destinationer. Och förhoppningsvis lägger jag mina första vykort på brevlådan innan veckan är slut. Nu ger jag mig iväg med blåjeans, myströja, paraply och Converse. Vi ses.