Jag tappade greppet om livet igår. Fastnade i ett virvarr av ångestladdade tankar och så fortsatte det tills paniken rörde sig ner i benen och jag brast ut i gråt. Det är sådana dagar som jag önskar att jag inte var jag. Det är sådana dagar som jag skäms över mig själv och känner mig misslyckad. Jag önskar att jag kunde hantera dessa känslor bättre och att jag hade en starkare skyddsmur mot demonerna.

Idag är himlen blå istället för grå och herr Winnerbäck har gjort sitt under morgontimmarna. Jag är påklädd och om en stund sitter jag på café med en kopp kaffe och skriver de första raderna på min analys. Dags att gå...