Att söka kurser eller utbildningar till höstterminen är lika ångestladdat varje år. För min del. I år försöker jag vara ute i god tid, för att gå igenom så många alternativ som möjligt och för att slippa paniken timmarna innan sista anmälningsdag. Någonting som jag verkligen skulle vilja göra är att plugga ett år på folkhögskola. De tankarna har funnits med länge, men jag har alltid valt högskolan i första hand av någon anledning. Antagligen för att de flesta folkhögskolor kräver textprover och personliga brev. Något som jag både är för lat för och dessutom är jag rädd för att känna att det jag gör är dåligt.

 

Men, jag tror att det är dags, att våga försöka söka till skrivarlinjen på Tärna folkhögskola, nu till hösten. Om jag skulle komma in, tror jag att det skulle vara väldigt utvecklande för mig just nu. Men det är inte mitt enda alternativ. Jag har även funderat ett bra tag på vad jag skulle tänkas jobba med i framtiden. Någonting som jag funderat på ett tag är att arbeta på ett bibliotek. Jag kunde verkligen se mig själv som bibliotekarie, vilket var någonting helt nytt för mig. Jag har aldrig tidigare sett mig själv passande för ett yrke. Och om man vill bli det måste man läsa programmet som heter biblioteks- och informationsvetenskap, 90 hp, i Umeå. Att flytta så långt upp i landet skrämmer mig lite, men å andra sidan så spelar det inte så stor roll vart jag bor någonstans. Ett och ett halvt år är inte särskilt lång tid och det är ungefär så länge jag kan studera med mitt sista studiemedel.

 

Men, den stora frågan är ju hur stor chans jag har att komma in. På båda alternativen. Jag har inte gjort högskoleprovet och upptäckte anmälningsdatumet alldeles försent. Så det kan jag inte göra den här terminen. Så, det enda jag kan göra är att söka och se vad som händer. Om jag kommer in eller inte. Och om jag inte kommer in, vet jag inte vad jag ska göra. Läsa fler strökurser på distans, stanna i Barcelona, flytta hem, jobba…? Jag vet inte. Jag söker några backup-kurser åtminstone om jag inte skulle komma in.

 

Det var det. Jag vet inte hur länge jag har velat skriva om det här, men inte vetat hur jag ska formulera mig. Men så ser mina tankar ut. Och det känns väldigt osäkert, även om det känns bra med några nya insikter.