Jag har vandrat bredvid mig själv ett tag

Mina texter har varit så kortfattade och opersonliga den senaste tiden. Jag känner inte igen mig själv. Allting känns så konstruerat och ytligt. För att vara jag. Mina senaste inlägg har mest framkallt ångest och en känsla av otillräcklighet. Jag känner mig nästan mer tom efteråt än innan. Som att allt jag gör saknar betydelse för mig. Kanske hittar jag tillbaka till viljan att skapa någonting som jag vill dela med mig av, eller så kanske det är dags att börja skriva för min egen skull...
Jag vet inte.

Idag gjorde det ingenting att vi sov länge, vaknade med dagen-efter-huvudvärk och sträv tunga efter gårdagens festligheter med Malin. Det var länge sedan jag hade så djupa samtal på fyllan och någonstans där efter en halv mojito insåg jag hur fint det är att vi fått chansen att lära känna varandra så bra. Vid tre tiden landade vi äntligen i sängen, med snurrande huvud och skavsår efter promenaden hem.

Annars har vi tittat på film mitt på dagen, ätit linssoppa, köpt glass på favoritstället och pluggat på stammisfiket. Nu tindrar stearinljusen på bordet och jag ska slå upp sidan där jag slutade efter frukosten i Dyngkåt och hur helig som helst, dricka kvällste och äta klementiner.

Kommentarer
Från; nellie.

din blogg är himla fin!!

2011-03-13 / 20:56:56
URL: http://alltfinnskvar.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback