2010 har varit ett händelserikt år måste jag säga. Med många fina stunder som skapat minnen för livet. Januari började med vinkvällar, speciella vinkvällar och en hel del ångest. Långa dagar i sängen och gråa dimmor. Jag bestämde mig för att läsa romaner på halvfart och anmälde mig till min första distanskurs. Så det blev inte många vändor till Eskilstuna den terminen. Jag tog mig iväg några vändor till friskis och någonstans i mitten av månaden var vi på bio. Mycket mer än så minns jag inte från årets första månad.

I februari längtade jag efter våren samtidigt som vintern var väldigt vacker, det blev många vändor på isen och varmchoklad i snön. Jag fotograferade min syster på Björnön och snön glittrade vackert i solnedgången. Här någonstans började vi förlora greppet om våra bästa vänner, vi var på begravning, jag läste roman efter roman till litteraturkursen, fick tillbaka lite energi om så bara för små, korta stunder och på Alla hjärtans dag bjöd vi mamma på fika i lusthuset på Djäkneberget. Jag klippte mig och firade 4,5 år tillsammans med Jonathan.

 

Mars började med att mormor åkte in på lasarettet, vi träffade Amanda av en slump på Ica Maxi och hittade tillbaka till en gammal vänskap efter två år. Vi fick reda på att våra bästa vänner väntade barn, jag var i chocktillstånd under en period och vi förlorade kontakten lite mer för varje dag som gick, utan att vi riktigt märkte det. Livet såg ljusare ut och solen tittade fram lite oftare. Jag började fundera på att byta kameramärke och den tjugonde mars bekantade jag mig med min nya vän Canon Eos 7d. Jag åkte till Stockholm över en dag och fikade med Malin. Jag pratade med min läkare om min ångest och försökte hitta ny livsglöd. I slutet av mars snöade det igen och hoppet om att våren skulle bota vinterångesten var fortfarande långt borta.

 

I april kom våren. Påsken blev startskottet för den efterlängtade vändpunkten, jag kunde gå ut med min jeansjacka för första gången och krokusarna tittade upp ur rabatterna. Vi var på lägenhetsvisning och vi båda blev förälskade. Ångesten hälsade på, vi bråkade och jag trodde inte på kärleken, när vårsolen kom tillbaka snurrade jag runt med en blommig kjol och var lycklig för första gången på länge. Jag var sinnesförvirrad kvällen som ansökan till höstterminen skulle skickas in. Jag övervägde att sluta studera på högskolan och börja på folkhögskola istället. Jag ville bort, långt bort. Jag fortsatte med mina romaner och började min första distanskurs. Morgonen den sjuttonde april fick vi reda på att vi inte fått lägenheten. Det var då vi bestämde oss för att vi inte ville stanna kvar i Västerås. Vi ville bort. Vi började planera för att flytta utomlands. Mormor tog sitt sista andetag och vi hade bara ett mål i sikte.

 

 

Maj gick upp och ner. Jag låg vaken om nätterna och väntade på att Jonathan skulle åka till jobbet. Jag längtade till den dagen då han skulle bli fri från trapphus och trycksvärta. Vi gick på många fina vårpromenader, mormor begravdes, jag var sjuk, vi sa upp lägenheten och var ett steg närmare förändring. Jag och Sara hade en fin dag på en filt i parken medan killarna tapetserade, jag fotade min första filmrulle, jag låg vaken en hel natt och såg solen gå upp.

 

Juni började med tentaångest och för varje dag som gick blev förväntningarna större. Vi åkte till Lisjön och picknickade, badade nakna i solnedgången och hade en underbar dag tillsammans. Efter det kände jag mig starkare. Vi bokade flygbiljetter och hostel till Barcelona och datumet var bestämt. Jag började sommarkurserna, vi åkte till Stockholm för att se Olle Ljungström på Gröna Lund med Amanda och Foppa, sa hejdå till Amanda, badade nakna i solskensregn, Jonathan slutade äntligen på nattjobbet lagom till midsommar och sista dagarna i juni spenderade vi i en stuga i skogen.

 

 

Juli, sista månaden hemma i Sverige. Vi tog semester. Jag lyssnade på Passagerare på repet samtidigt som jag förlorade någonting vackert i takt till årets mest känslosammaste låt. Men det förstod jag inte då. Juli var för det mesta väldigt fin, solen sken och sommarvärmen höll i sig. Jag och Jonathan åkte till Västkusten för att se Lars Winnerbäck och Melissa Horn i Grebbestad, vi spenderade några regniga dagar på ett pensionat i Ed. När vi kom hem åkte vi med Sara och Häger till Hägers sommarstuga i Dalarna. Jag köpte äntligen min älskade MacBook Pro, vi var på Eclipse, jag läste Astrid Lindgren-böcker på stranden nästan varje dag och den sjuttonde juli stod vi i sommarens finaste spöregn på Kent-konsert i Eskilstuna. Det var vackert. Efter det hann verkligheten i kapp oss, vi hade inte så mycket tid på oss att flytta ut ur lägenheten, flyttstäda, packa, plugga och ställa in oss på storflytt till Barcelona. Två jobbiga veckor väntade. Men någonstans mitt i allt det var vi till Norberg och hälsade på Jonathans mormor och fikade i Halstahammar med Linnéa. Sista helgen i juli blev det avskedsfest och nu var det snart dags att ge sig av.

 

Fortsättning följer...

del 2 hittar du här.