del 1 hittar du här.

Hur ska jag kunna sätta ord på hösten 2010? Det känns nästan som en omöjlighet. Att beskriva hur många olika känslor som har planterat frön, eller hur snabbt tiden har gått, utan att vi förstått hur mycket som har hänt, förrän nu efteråt. Eller hur mycket jag har lärt mig och utvecklats som individ, hur jag har saknat er där hemma i perioder, hur glad jag är för mina nya vänner, att vi börjat på katalanskakursen och för att jag får uppleva allt det här. Det är så otroligt att jag ibland måste nypa mig i armen för att förstå att det faktiskt händer på riktigt. Att det händer här och nu.

Så kom augusti och vi satt på ett plan påväg bort från Sverige. Vi mötte Barcelona i nattljus, bodde på hostel, bekantade oss med staden, var på lägenhetsvisning och flyttade in i vår nya lägenhet redan efter en vecka. Allting kändes för bra för att vara sant. Vi åkte några vändor till Ikea och installerade oss i lägenheten. Vi gjorde utflykter så gott som varje dag, drabbades av värmeslag och vaknade klockan åtta en morgon av att de sköt salut ute på torget. Vi sprang ut och möttes av trumslagare och fyrverkerier. Den stora festen i Grácia var igång. Jag och Jonathan firade fem år tillsammans, jag träffade Malin för andra gången i mitt liv och pratade bort en timme på La Ramblan. Jag lärde mig tycka om sushi. Här någonstans började jag inse att vi hade förlorat våra bästa vänner på riktigt. Att det var försent för att laga någonting som varit trasigt länge. Vi badade i Medelhavet på årets varmaste dag och hälsade på Malin i Tarragona.

 

I september ställde även jag in mig på skolstart, fast på distans. Vi köpte träningsskor och började springa, jag drabbades av sömnsvårigheter på grund av värmen och låg vaken flera nätter i rad till gryningen. Jag grät för första gången sedan vi kom hit, jag hittade tillbaka till kreativiteten, Jonathan köpte en ny gitarr, vi blev vegetarianer och sedan dess har vår huvudföda till största del bestått av linser och grönsaker. Jag försökte lära mig spela gitarr under sömnlösanätter, tog igen en del högskolepoäng från vårterminen, spenderade en romantisk kväll på Montjuïc, jag hittade ny skrivarglöd, jag kände mig lättad efter att ha pratat med bästa vännerna på skype, det regnade in i lägenheten, vi drack drinkar på en mysig cocktailbar, jag blev arg över valresultatet, jag åt macarons för första gången, vi så gott som bodde i parker, vi blev bjudna på invigningsfest, jag blev sjuk och trodde att jag aldrig skulle få några pengar från csn.

Oktober kom väldigt fort. Jag kommer ihåg att det kändes overkligt att det redan var oktober. Sommaren höll i sig. Jag skickade in en hel del skoluppgifter och förkylningen fortsatte plåga mig. Min familj kom och hälsade på, vilket vände upp och ner på tillvaron litegrann. Vi turistade oss och helt plötsligt kom hösten och hälsade på. Vi badade för sista gången. Jag var lättad när de vinkade hejdå igen efter en intensiv vecka, men dagen efteråt kom också tårarna. Vi återgick till vår lilla bubbla, började på katalanskakursen och träffade Cornelia. Jag fyllde år och firade min födelsedag i Labyrintparken, jag fick många nya insikter, vi promenerade i höstsolen, besökte barer, blev vän med Vanessa och jag fick äntligen mina csn-pengar. Det blev höstshopping och mamma kom tillbaka och hälsade på vilket framkallade blandade känslor.

 

November började med en galen helg, vi var på diskotek och dansade till klockan sex på morgonen, bjöd på middag hemma hos oss för första gången och på söndagen gick vi längst strandpromenaden med Cornelia. Älsklingen fyllde år, vi fortsatte läsa katalanska två gånger i veckan, drack alldeles för mycket vin, träffade Malin, blev bjudna på middag hemma hos Vanessas syster, mamma stannade kvar lite för länge och min kreativitet dalade och skolarbetena byggde hög. Vi spenderade mammas sista dag här på stranden och efter att vi vinkat hejdå ville jag bara försvinna in i en kreativbubbla och hitta tillbaka till ensamheten igen. Jag pluggade ifatt, vi blev fulla med Cornelia, jag var riktigt bakis, vi började upptäcka fördelen med wifi och fikade så gott som varje dag, Malin sov över några nätter och vi bokade flygbiljetter hem till Sverige, vi var på en japanskrestaurang och dansade till klockan sex på morgonen på ett indiedisco.

 

December började med förkylning, många kaffekoppar och plugg. Den femte satt vi på ett flyg tillbaka till vinterland. Det kändes konstigt. Men jag blev glad när jag fick krama om min mamma och mina syskon igen. Jag fick uppleva lite julstämmning, promenera med snön under fötterna, dricka vin med mina vänner och finast av allt, jag fick äntligen återförenas med mina bästa vänner och träffa deras nyfödda son. Det var vackert. Vi åkte tillbaka till Barcelona med lättare hjärtan men också med större vetskap om vad som faktiskt betyder någonting där hemma i lilla landet lagom. När vi landade skyndade vi oss iväg till middagen med katalanskaklassen, jag åt en hel fisk för första gången i mitt liv och insåg hur mycket god mat jag gått miste om, vi blev ute till sent och jag var glad över att vara tillbaka. Den tjugonde december fikade vi i parken som om det var vår. Till sist hittade decemberskörheten mig. Dagarna blev novembergråa, jag fastnade i sängen och tappade motivationen till livet. Julen har varit uppochnervänd. Kanske inte den bästa men jag tror jag behövde stänga in mig ett tag och hitta nya gnistor. Efter världens finaste nyårsafton ser jag fram emot att kicka igång det nya året. Från och med nu kan allting bara bli bättre.

 

Tack för ett fint år. All kärlek.

/Ida