Det är första november och jag har vandrat längst stranden med fint sällskap. Suttit på piren och blivit varm i hela kroppen av solstrålarna. När solen gick ner var vi tilbaka i Grácia, delade på en pizza och gick till ett mysigt ställe för ett glas körsbärsvin och en tårtbit. Jag tror att jag lever världens bästa liv just nu. Inatt ska jag sitta upp med fladdrande stearinljus, med skrivblocket i knät och försöka locka fram kreativiteten som spökat i mina vener de senaste dagarna.

Ännu en helg har seglat förbi. En lång en. En intensiv en. En rolig en. Jag har dansat till klockan sex på morgonen på ett diskotek, bjudit på middag hemma hos oss för första gången, druckit för många glas vin, pratat alldeles för mycket, ätit patatas bravas, börjat bli igenkända på baren på vårt torg, köpt rosor, ätit wok ute i solen och slösat alldeles för mycket pengar. Men det var värt det. På alla sätt och vis.

Kalendern visar första november idag. Veckorna kommer och går. Trots det har vi fortfarande sensommarnattskvällar. Det går fortfarande att sitta på uteserveringarna, men just nu föredrar jag att sitta längst in på en mysig bar, med ett glas vin och fint sällskap. Det är stämningsfullt. Oktober har gått fort, men det har helt klart varit en av de finaste månaderna i mitt liv.

Bloggen har gått på halvfart hela månaden, det har hänt så mycket utanför datorskärmen, men jag saknar att sätta spår här. Det är trots allt en stor del av mig och jag känner mig tom när jag inte har ord. Så jag ska försöka bättra mig. För min egen skull.

Det började skymma på promenaden hem. Vinden slet tag i löven och fick dem att virvla några varv ovanför marken. Regnet hänger i luften. Vi har spenderat ännu en eftermiddag i parken. Teet kokar på spisen. Nu luktar det nejlikor och citron i hela lägenheten. Klockan fyra imorse drack vi samma te hemma hos Vanessa efter en trevlig kväll ute.



När jag stod i duschen imorse och tittade upp på den blå himmlen, den gula fasaden och såg en hop fåglar flyga förbi. Fick jag tillbaka frihetskänslan. Ibland glömmer jag nog bort hur bra vi har det. Att vi befinner oss långt från kylan och är så gott som skyddade från vinterdepressioner. Idag fick jag dessutom äntligen besked från csn. Mina pengar är på väg. Ännu ett tecken på att allting ordnar sig till slut. Jag behöver nog inte gå runt och vänta på en vårdag i november om vädret fortsätter såhär. Här är det vår varje dag...

Jag vaknade med en härlig känsla i bröstet imorse. Till skenet från värmeelementet som lyser upp hela rummet som en öppenspis. Följt av frukost på sängen och en fin kille bredvid mig. Ibland kommer jag på mig själv med att sakna en liten kissekatt som kommer upp till mig i sängen på morgonen och spinner i takt till mina andetag. Jag tittar upp på en klarblå himmel och lyssnar på Winnerbäck idag med. Det är höst för mig.

Dagarna springer förbi. Jag är rädd för att jag sover för mycket. Men vad gör det om hundra år...
Nej, idag blir det en rundtur här i Grácia med nyfunna vänner. På återseende.

Jag har haft väldigt svårt att sätta ord på mitt liv den senaste tiden. Jag har velat skriva om hur det är, men inte lyckats ta mig enda fram till punkt. Jag saknar höstkreativiteten. Den brukar komma till mig såhär års. Men den är väl försenad som allt annat här nere. Ni pratar om den första snön där hemma, för mig är det redan ofattbart.

Vi kom precis in från en promenad. Fullmånen tittade ner på oss från en nattblå himmel. Vi gick förbi Sagrada Família och förundrades över hur mycket ståtligare den såg ut i månljuset än i solljuset på dagarna. Det sägs att det kommer att bli jordens åttonde underverk. En bit därifrån satte vi oss på en uteservering och åt en nybakad baguette med tomat och mozarella och pratade om allt möjligt medan du rökte en av dina Lucky Strikes. Det är någonting speciellt med månljus och kvällarna här. Det är svårt att förklara. Jag tror att jag skulle kunna leva ett helt liv här.

---
En mulen dag. Kaffe i handen. Ett tomt dokument. Kent i bakgrunden. Snurra din jord igen. Idag ska jag lära mig lite om Spaniens kultur och historia. Inlämning klockan åtta. Så jag borde sätta igång...

Solen har kittlat mig i nacken hela dagen, genom fönsterrutan. Men jag valde att sitta inlindad i en filt, dricka te, lyssna på Imogen Heap och redigera bilder istället. Vissa dagar vill jag bara lägga ifrån mig allt annat och göra det som är jag. Precis som idag. Även om högen med måsten växer, så känner jag inte samma press längre. På så sätt, tycker jag själv att jag kommit en bit på vägen.

...

Vi hann precis pusta ut och lugna nerverna igår efter måndagens lektion i katalanska. Men nu stiger pulsen igen. Halv åtta är det dags på nytt. Heja!

Jag har tagit en fikapaus. Nu värmer jag mina fingrar runt kaffekoppen och äter en chokladmuffin. Jag har pluggat hela morgonen. Till lunch åt vi wok på torget och lapade sol. Höstluften har äntligen hittat hit. Det är en väldigt fin höstdag, så jag ska skriva färdigt det sista på min epikanalys och ta mig ut igen. Vi tänkte sätta oss på en bänk någonstans och ta igen lite katalanska inför kvällen.

Jag börjar bli riktigt förvirrad av alla dessa språk. Sedan vi börjat gå ut och träffa lite mer folk, har det blivit mycket engelska. Samtidigt som vi ständigt lever i en stad där spanskan och katalanskan går hand i hand. Och ikväll ska vi till vår tredje lektion i katalanska där vår lärare endast pratar katalanska. Det är förvirrande, konstigt, men mest av allt lärorikt. Men det känns konstigt när min hjärna automatiskt vill skriva på engelska istället för på svenska, då har det gått lite för långt...

Jag gillar att fylla år. Tårta på sängen är bland det finaste jag vet. Det är nog första gången i mitt liv som jag har sjutton grader varmt på min födelsedag. Med höstvindar i håret och halsduk runt halsen begav vi oss till en väldigt fin plats här i Barcelona, Parque del laberinto de Horta. Vi gick vilse i labyrinten, upplevde riktig natur, plockade färgglada höstlöv, hälsade på vildkatter och stannade tiden.

Filtar, ljus, sockor och kanelte väntar nu. Äntligen börjar höstkänslorna hitta till södra Europa. Jag har haft en väldigt lång och fin sommar, det är en sak som är säker. Nu välkommnar jag hösten med öppna armar...

Allt snurrar. Jag hostar mer och mer. Fryser. Darrar. Huvudet känns som en blyklump. Jag bläddrar igenom mitt arkiv. Ser utvecklingen. Både bild och textmässigt. Huvudvärkstabletten börjar värka. Jag har bäddat ner mig och ska snart lägga ifrån mig datorn. Titta på en film och försöka sova bort sjukan.

Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet

Jag har helt och hållet fastnat för Thåströms texter nu på senare tid. Han är en sann poet. Jag är imponerad. Att jag aldrig lagt ner energi på att verkligen lyssna på hans texter tidigare. Shame on me.

Idag har jag på mig en blommig sommarklänning och ikväll ska vi på invigningsfest på en liten bar här i närheten. Det ska bli trevligt. Nu ska vi köpa fika och sätta oss i parken. Vi hörs.

Du gör mig lugn när alla ljusen har släckts
Bara en sekund då är Jag nästan perfekt.
»Kent

Idag har vi pratat politik och ätit croissanter med marmelad.
Valresultatet kom inte som en chock direkt,
men jag hade ändå hoppats på förbättring.

Det kanske är bäst att stanna här, tills det politiska klimatet i Sverige har förändrats.
Jag är inte det minsta stolt över att vara svensk idag...