Det är en fin fredag idag. Jag har promenerat i solskenet med vinröda strumpbyxor och ny tunika. Ätit ekologisk paj på Wokí och druckit kaffe på stammisfiket. Termometern visade elva grader när vi kom ut på torget. De kalla vindarna från norr börjar leta sig hit. Jag hittade äntligen ett par mystofflor att värma fötterna i här inne i lägenheten idag, som är både kall och fuktig på samma gång (spanjorer är inte så duktiga på isolering). Det är en helt annan sorts kyla här än vad vi svenskar är vana vid. På tal om kyla och svenskar så bokade vi flygbiljetter igår. En vecka i Västerås, mellan den femte och den trettonde december. Då önskar jag mig glittriga, frostmornar och vinterpromenader på Björnön och vinkvällar med vännerna. Vi ses snart.

Jag vill skriva rader som berör, men tappat förmågan. Mina ord glöder inte längre. Det är en sån period just nu. Det händer nya saker hela tiden. Nya barer besöks, nya caféer, nya affärer och nya människor möts. Vi försöker ta vara på stunderna. Varje dag. Plugg, träning och andra måsten bygger hög. Men idag har vi äntligen tagit tag i både städning och tvätten. Så då är det kanske dags att öppna en av romanerna som också ligger på hög bredvid sängen. Det är några stycken som ska läsas ut innan klockan byter år.

Inatt kommer mamma tillbaka på spontanbesök. Efter en vecka hemma i kylan saknade hon redan värmen. Jag förstår henne. Jag hoppas inte vädret slår om så fort hon sätter sin fot på flygplatsen bara. Vi har bara haft en veckas dåligt väder på hela oktober och det var när min familj var på besök. Så typiskt.

Men, men. Som sagt, jag har ingenting intressant att berätta. Så jag lyfter på hatten och önskar er en mysig kväll där hemma i vintermörkret.

Mina hormoner har spökat lite idag men vi lyckades ta oss iväg på en fin promenad till slut.



Vi fönstershoppade lite.
Jag fastnade för Replay's snygga skylfönster.
Jag börjar bli trött på att vara fattig, har ett enormt shoppingbehov.



Vi fortsatte vår promenad längst Passeig de Grácia.
Efter en stund blev vi fikasugna,
så vi köpte en kaka och en kaffe på Mc´Café och
satte oss på en bänk i solen och betraktade omgivningen.



Bland annat dessa söta gubbar...



Nästa stopp blev Placa Catalyna.
Mitt i city, tre metrostationer från vårt hem.



Där fotade jag alla dessa duvor...



och trädet som också var fullt med duvor...



jag fick frön av en gammal man och matade duvorna från mina egna händer.
Det var minst sagt en annorlunda upplevelse.

Vid sju tiden gick vi hela vägen tillbaka till Grácia.
Stannade en liten bit från oss och åt på ett mysigt litet ställe
som hette Healthy fresh food, det var riktigt gott...

Jag ligger forfarande i sängen. Nyvaken, med rufsigt hår. Du gick precis iväg till bageriet för att köpa bröd. Nu luktar det nybryggt kaffe från köket. Jag har tur som har dig. Te, valnötsbröd och marmelad blir det för min del idag. Lars Winnerbäck strömmar ur högtalarna den här morgonen och jag tror han får bli min trogne följeslagare genom den här dagen. Han sjunger någonting om att, vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig. Det är otroligt.

 

Jag kom precis hem från en kopp te hemma hos Cornelia.

Vi tog en promenad tillsammans efter kursen och hamnade i hennes lägenhet.

Jag hade tänkt skriva några rader till, men jag börjar bli väldigt trött

och jag antar att de flesta av er sover ändå.

Så vi ses imorgon istället...

Rastlösheten har pumpat runt i mina vener ett tag. I några veckor. Jag är en rastlös själ och behöver hela tiden förnyelse. Ny årstid och speciellt övergången till hösten, är bland det bästa jag vet. Jag hade mina tvivel där ett tag när sommaren blev för lång, på varför jag är här. Men nu vet jag varför. Och jag lovar er, allt är ännu vackrare på hösten.

Idag har vi promenerat längst San Joan ner till Arc de Triomf och genom park Ciutadella. En riktigt härlig höstpromenad med en enligt mig typisk spansk fikapaus på vägen. Jag har stillat mina fotofingrar och använt min basker för första gången. Och du och jag fortsätter att vandra hand i hand.

Vi överlevde även denna gång. Trots att jag utbrast no och visade min ångest genom att lägga mina händer för ansiktet inför hela klassen. Men efter det gick det till och med lite bättre. Vi lär oss den hårda vägen...

Snart kanske jag har lyckas bota min blyghet helt och hållet.
Det enda sättet verkar vara att utsätta sig för obehagliga situationer. Gång på gång.



Nu ska jag dra täcket över huvudet och somna till Thåström. Imorgon ska jag försöka bota min fotoabstinens. Bona nit.

Jag har varit tom på ord de senaste dagarna och troligen kommer jag att fortsätta vara det ett tag till. Om några timmar kommer min mamma och mina syskon hit och bor hos oss i en vecka. Så jag antar att jag kommer att ha fullt upp. Vi ses när vi ses, helt enkelt.

Jag tycker om: drömfångare, måndagar, paraplyer, luftballonger, anteckningsblock, gamla böcker, burkar, jonathans nya gitarr, vegetarisk mat, frimärken, kameror, sandaler, trappor, musik, havet, dimma, melankoli, drömmare, armband, filtar, parker, dina låttexter, vita sängkläder, rosetter, citronte, post-it-lappar, wok, min macbook, converseskor, vinkvällar, djupa samtal, höstlöv, stickade halsdukar, sorgliga texter, kärlekshistorier, fika, speglar, kaffe och sushi.

Jag tycker inte om: sträva händer, jord under naglarna, ryggvärk, lukten av valeriana, fikonspråk, Sofi Fahrman, blått som i höger, glasögon, Windows, snobbar, högskolan, gråa novemberdagar, tv, klorat dricksvatten, hårspray och disk.

Det är en helt vanlig fredag. Förutom att almanackan visar första oktober. Det känns overkligt. Men tiden är ju fortfarande densamma oavsett om jag går i shorts eller inte. Det är fortfarande o-k-t-o-b-e-r. Jag vill inte att tiden ska gå så fort...



Jag har äntligen blivit av med chick-lit-uppgiften och fått betyg i två andra kurser. Så nu ligger jag i fas. Så det så, Csn. Nu är det bara att vänta på pengarna. När jag var färdig med uppgiften strax efter åtta gick vi ut en stund. Andades frisk luft. Jag kanske till och med kände en och annan höstvind. Men jag började bara hosta igen. Så vi gick bara till affären och köpte soltorkade tomater, ruccolasallad, mozzarella, oliver och en stor baguette. När vi kom hem gjorde vi varmamackor i micron. Livet utan ugn går faktiskt över förväntan. Det är mycket man kan lära sig leva utan...

Nu ska jag skaka sängkläderna och bädda ner mig under täcket och gosa ihop på din arm. Slå på en film. Koka te och inviga hösten med några värmeljus. Godnatt.

Imorgon är det fredag igen och jag har knappt gått ut på hela veckan. Jag är trött på att vara förkyld och instängd i lägenheten. Tiden går så sjukt fort. Jag ser solen gå upp och ner. Upp och ner. Jag hinner knappt blinka. Imorgon vid midnatt ska min chick-lit-uppgift vara färdig, jag har skrivit en hel del idag, så förhoppningsvis hinner jag skriva färdigt det sista imorgon. Tack och lov för huvudvärkstabletter. Nu är jag helt slut...

Idag är det precis en vecka kvar tills min familj kommer på besök. Jag hoppas att allt har ordnat upp sig med protester/strejk och liknande här i Spanien då (flygen var nämligen inställda igår). Men det såg bättre ut idag, butikerna har varit öppna och sophämtarna har jobbat. Så det borde vara lugnt. Jag hoppas dessutom på att jag hinner få mina csn-pengar tills dess och att vi båda är friska...

Det känns som att jag inte har någonting att berätta så jag sätter punkt där.
På återseende.

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr



Jag drog aldrig täcket över huvudet. Istället har jag dansat runt med sopkvasten och torkat golven och insett hur bra jag trivs i en nystädad lägenhet. Bäddad säng, ingen disk, dammfritt, var sak på sin plats, ren toalett och blanka speglar. Det fick mig på bättre humör, trots halsont och hosta. Vi har också hunnit med en fika på ett mysigt café, plugg och matlagning. Nu suger jag på en halstablett och känner mig nöjd med dagens insatser. Det blev en fin start på veckan. Med de orden lyfter jag på hatten.

Jag skriver en rad. Raderar. Skriver en till. Raderar. Jag vet inte hur jag ska formulera mig i vanlig text längre. Jag vet inte vad jag vill skriva om, att livet är fint, eller hur svårt jag har att somna om nätterna, eller hur länge jag sover om dagarna, hur mycket jag borde plugga, att Jonathan fick springa tre vändor till fruktaffären/marknaden för att han fick två ruttna avocado på rad, att jag har dragit på mig en monsterförkylning, eller att jag måste tvinga i mig te för halsen, eller att jag får ont i rumpan av att sitta i trappan för länge. Jag kanske borde dra täcket över huvudet och gömma mig tills jag har någonting vettigt att komma med. Idag stod jag i alla fall på benen innan halv elva och jag ska verkligen försöka ägna några timmar åt studier. Men helst av allt skulle jag nog vilja dra täcket över huvudet ändå...

Jag har stängt in mig i mitt kreativa lilla töcken de senaste dagarna och skrivit sida efter sida. Jag är den sortens människa som måste formulera världen på papper för att förstå den.

Idag ska jag ta mit ut i världen och se mig omkring efter ny inspiration. Sätta mig på en bänk och studera människors rörelsemönster eller bara andas in livet. Skriva små snirkliga anteckningar i min röda bok och bara strosa omkring.

Ps. Min söta vän Sandra påminde mig precis om att det är min namnsdag idag!

Jag vet att det är många som tittar in här varje dag, men att bara få av er kommenterar. Så därför tänkte jag att det vore roligt om ni som inte säger så mycket (och ni andra också, såklart), ville säga hej och berätta lite om er själva samt säga varför ni tittar in på just min blogg.

Make me happy!

Jag vaknade innan elva idag i en sval lägenhet. Jag frös nästan, vilket är första gången sedan vi kom hit. Regnet igårkväll måste ha gjort sitt. Men jag antar att det är varmt ute även idag. Kaffet är uppdrucket och jag sitter och pillar med lite bilder i photoshop, men jag har slut på redigeringsidéer. Jag känner mig pigg för första gången sedan i fredags, så jag ska skriva klart det sista på omtentan och ta mig ut på eftermiddagen. Sounds like a plan.

Idag har det varit riktig sommarvärme igen. Men jag blev glad när jag vaknade imorse och såg att solen tittade in. Jag har förstått att sommaren tog slut alldeles för fort där hemma. Men det skulle gärna få vara lite svalare. Inte så varmt så att svetten sprutar så fort man går utanför dörren. Tjugofem grader skulle vara lagom.

Vi hade ingen aning om vad vi skulle hitta på när vi gick upp, men det blev en långpromenad till Enchants. En alltiallao-marknad, där man kan hitta allt från fina burkar, kameror, klockur till verktyg, dammsugare, hygigenartiklar och kläder. Det mesta finns om man letar noga. Idag köpte jag två söta burkar och en nyckelknippa med gamla nycklar. När vi var där första gången köpte jag klockan och anteckningsboken som jag fotograferat här. Det jag letar efter nu är en analog kamera, ett klockur, en skrivmaskin skulle vara fint också om det inte vore så dyrt och en del andra fina småsaker att ta kort på.

Nu dricker jag ett glas vin och redigerar ett drös med bilder. Jag har en del på lager. Jag blev nykär i mitt macroobjektiv idag, som jag konstigt nog inte använder så ofta. Så det blev en hel del macrobilder.

Igår kväll gick vi mellan uteserveringrna på Plaza del Sol (granntorget). Drack ett glas vin på ett ställe, beställde lite Tapas och en Mojito på ett annat och avslutningsvis drack jag en Piñja Colada i månljuset och pussade på världens bästa.

Den här morgonen har jag lyssnat på Edith Backlund och vaknat av kyssar i nacken. Rullat runt i sängen och duschat kallt. Nu äter vi havregrynsgröt med lingonsylt (vilket inte är så vanligt här nere). Om en stund ska vi ta tåget till Tarragona och hälsa på Malin och upptäcka nya delar av Spanien.

En rykande, het linsgryta har snart kokat färdigt. Vi börjar bli mer och mer vana vid de spanska mattiderna. Här äter alla vid nio, tio på kvällen. Det är då restaurangerna öppnar från siestan och serveringarna är fullsatta. Idag lagar vi mat hemma, för första gången den här veckan.

Idag har vi varit på Ikea igen, det andra. Det finns två, men idag insåg vi att det som vi var till idag är mycket, mycket lättare att ta sig till. Annars snurrar fläkten förfullt som vanligt och nu är det dags för mat på terrassen. Puss.