Mitt humör hänger verkligen på väderleken. I fyra dagar har jag fallit med regnet. Mer eller mindre. Idag vaknade jag på samma sida som tidigare regnovädersdagar. Tills det att jag såg solen titta in genom fönstret. Då klädde jag på mig snabbt, utan att duscha, rufsade till den redan befintliga hästsvansen och samlade ihop grejer till det tänkta fotoprojektet. Pappersbollar. Med kameran på axeln började vi vandra uppför. Uppför. Uppför. Först åkte jeansjackan av. Sen tröjan och därefter vek jag upp chinosen och fortsatte gå, uppför. I värmen. När vi väl kom fram till den tänkta parken, stannade vi till på en bänk och drack vatten medan solen, sken, gul och stark mot en ljusblå himmel. Sedan fortsatte vi uppåt igen. Det är en stor park med flera passager och väl, högst uppe på toppen, hittade jag den perfekta lilla dungen att fotografera i. Jag vet inte om vi gjorde oss skyldiga till hemfridsbrott, men ingen var hemma just då i alla fall. Men det fanns tecken på att hemlösa, brukar eller brukade uppehålla sig där. Där fanns ett bord, en stol och en torklina till förfogade. Vilket visade sig vara perfekt till mitt lilla pappersbollsprojekt.

Det var en fin tisdag igår. Lyckat semelbak med Malin, middag med Cornelia och lite för mycket rödvin för att vara på en tisdag. Nu känner jag att dagen sprungit förbi lite för fort. Det är dags att ta ett djupt andetag och leta fram analystänket. Och näst på tur för granskning står mumintrollet och hans vänner i Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson.

Utkast 15.03:
Jag sitter på café och bländas av solljuset. Uteserveringarna är fulla och servitriserna springer ut och in med beställningar. Jag smuttar på mitt kaffe och försöker koncentrera mig på bokstäverna i boken. Ur högtalarna strömmar behaglig musik. Du sitter bredvid med datorn och traglar spanska verbformer och artiklar. Jag läser vidare och försvinner en stund från verkligheten. Nu snurrar mitt huvud, precis som det alltid gör när jag har stirrat på någonting för länge...

Så där lät det tidigare idag från Virreinabar. Nu har jag läst färdigt boken och precis avslutat en chatt med min grupp i en av kurserna. Tänk att jag alltid blir så nervös när jag ska diskutera med folk jag inte känner...

Jag ägnar kvällen åt tedrickande och sträckläser första boken i serien om Sookie Stackhouse, till första uppgiften i kursen Skräck och Romantik. Bra tidsfördriv en söndagskväll som denna. Tidigare idag promenerade vi i solskenet och hamnade på outforskad mark bakom Parc Güell. Jackan åkte av ännu en gång och snart hoppas jag på att kunna lämna den hemma. Innan vi gick hem drack vi en kaffe på en uteservering och hörde fågelkvitter även längst de trånga gränderna här i Grácia. Jag saknar verkligen inte Sverige just nu, vårkänslor kan verkligen råda bot på vilken hemlängtan som helst.

Efter promenaden har jag prickat av några punkter på min att-göra-lista och nu letar jag recept på semlor till på tisdag, då Malin och jag tänkte baka semlor. Bara för att man bor i Spanien behöver man inte helt och hållet glömma bort de svenska traditionerna. Jag hoppas det går att få tag i mandelmassa här nere, men det återstår att se.

Jag börjar få kläm på livet igen. Det flyter. Jag ligger i fas med studierna och vet med största sannolikhet vad jag ska söka till hösten. Jag har fortfarande mina tvivel och att få två liv att samspela kan ibland vara svårt. Men jag förlorar ingenting på att försöka. Vi föll i början av året, men vi har lyckats ta oss förbi stormen. Nu är vi oslagbara. Så vi ska nog lyckas få till det.

Igår barhoppade vi hela kvällen med världens finaste vänner. Drack alldeles för mycket vin och öl och ramlade hemåt efter stängning. Så idag har det varit lugna gatan här hemma. Moises har varit på besök och vi har tagit en lång promenad längst Diagonal. Nu kokar teet på spisen och jag ska läsa några sidor innan läggdags. Imorgon sparkar jag igång en lite mer strukturerad vardag. På återseende.

Parkerna börjar vakna till liv och det luktar vår i luften. En blandning av lavendelbuskar, körsbärsblom, gräs och ginst. Vi tog en promenad uppåt och drack takeawaykaffe med utsikt över hela staden. Solen värmde en stund men i övrigt var det växlande molnighet. Det bästa jag vet är att strosa omkring utan mål, utan att behöva tänka på tiden. Hålla händer, prata om världen och gå i egna tankar om vart annat och spara stunderna som små fotografier. Ikväll dricker jag chailatte och tittar i bilderböcker. Det är fint.

Klockan ringde nio. Men vi gick inte upp då. Istället har vi halvsovit i varandras armar, delat samma värme och luft i några timmar till. Tills ögonen blev utvilade. Nu kokar jag te medan min hjälte köper bröd och i bakgrunden sjunger Coldplay. Idag tar vi allt som det kommer. Nu blir det sen frukost.

Vi har släkt ner och tänt mysbelysningen. Teångorna sprider sig i lägenheten och bredvid mig står ett fat med mango. Idag har jag trollat bort första uppgiften i barn- och ungdomslitteratur. Jag satt uppe tills ögonen sved igår, men konstigt nog så gjorde det ingenting. För första gången på flera år känner jag mig motiverad. Jag kanske äntligen har ett mål med mina studier. Trots allt.

Efter en natt med storm och mardrömmar har jag inte varit världens kryaste idag. Men det viktigaste är avklarat och det får duga så länge. Vi hann med en uppfriskande kvällspromenad också och nu tittar jag igenom några mappar med bortglömda bilder. För att hitta tillbaka till glöden. Imorgon hoppas jag på utvilade ögon. Jag har förlorat allt för många timmar den senaste tiden. Det är dags för förändring, jag vill inte förlora mig själv igen.

Regnet upphörde så vi passade på att ta oss en liten kvällspromenad. I kylan. Det var verkligen ruggigt ute. På vägen tillbaka stannade vi på affären och köpte nya tepåsar, finn crisp och choklad. Så nu myser vi i soffan med tända ljus och snart rullar en film igång. Everybody's Fine.

Tiden har bara försvunnit idag. Men jag har åtminstone inte legat på latsidan. Jag har ordnat saker och ting med kurslitteratur och läst igenom allt material till de nya kurserna. Den stora frågan är bara om jag hinner få böckerna i tid? Men det mesta ser ut att lösa sig. Så nu kan jag äntligen lägga allting åt sidan en stund och tänka på någonting annat. Ikväll följer vi troligtvis med tjejerna på konstutställning... Nu, blir det pizza.

Det är dagar som denna som får mig att vilja bo och leva här. När det är femton grader och vårvindar i februari. När man kan sitta mot en solig vägg, äta sushi och dricka en Clara på torget. När man kan sitta på en bar, dricka kaffe och äta en muffins för nästan inga pengar alls. Och när man avslutningsvis springer runt i olika butiker för att köpa med sig alla ingredienser till dagens middag. För att sedan komma hem med färska grönsaker och slänga ihop en god tortellini med sparris och gräddsås.

(Dessutom känns det underbart att veta att csn har beviljat mig pengar för vårterminen och att det dök upp en extra femhundring på kontot idag).

Jag fick en väldigt trevlig skiva av Robin imorse. Med fransk musik. Jag blev väldigt glad. Nu har han åkt hem och vi är ensamma igen. Vi har promenerat till ett café med wifi, här sitter vi i en varsin fåtölj och dricker kaffe. Jag har läst i Hjärtdjur tills jag blev alldeles snurrig i huvudet. Nu väntar jag på en kopp te och hoppas på att min yrsel ska försvinna.

Fast det var egentligen inte det jag ville tala om. Utan hur lättad jag känner mig just nu. Vi hittade en ny lägenhet i går som blir vår på fredag. Den är helt perfekt. Med två rum, modernt kök med alla vitvaror, stor garderob, ny säng, bäddsoffa, balkong, tvättmaskin och ett stort badrum med badkar. Dessutom ligger den i samma område fast några gator upp och är lite billigare i månaden. Det kommer bli hur bra som helst. Jag är så glad.

Två bilder från i måndags och ett citat.

"Jag frågade mig varför alla måste bli så här ensamma. Varför var det nödvändigt att bli så ensam? När det nu finns så många människor i världen, och när alla söker något hos andra, varför måste vi då vara så ensamma? Av vilken anledning? Snurrar den här planeten runt genom att livnära sig på människors ensamhet?" (Haruki Murakami)

- Vi har inget tillgång till internet (förutom på café). Så det blir många kaffekoppar.
- Lägenhetsletandet går framåt. En visning idag och en imorgon.
- Det är väldigt trevligt med besök.
- Nu ska vi hem och vila efter lite turistande.
- Ikväll blir det utgång.

Vi hörs snart igen.